Svensk Kirurgi nr 6-18

310 SVENSK KIRURGI • VOLYM 76 • NR 6 • 2018 Debatt ÅKE ANDRÉN-SANDBERG Stockholm ake.andrensandberg@gmail.com Kirurger vs politiker D e krönikor jag har fått möj- lighet att skriva i Svensk Kirurgi har i första hand varit riktade till de yngre kirurgerna, medan denna är avsedd snarare tvärtom – men med förhoppningen att den skall väcka tankar även hos de yngre. Demokratins spelregler Bakgrunden är den hatkärlek som jag uppfattar att många kirurger har till den svenska sjukvårdspolitiken och till dess politiker. Orsaken till att det finns ett stort politiskt intresse är mer än lättförståeligt eftersom vår svenska sjukvård baseras på att vara skatte­ finansierad och att den planhalvan är politikernas. Det är de som bestäm- mer hur mycket skatt som skall tas ut av befolkningen och hur pengarna sedan skall fördelas – det är kort sagt den praktiska demokratins spelregler som gäller. Jag – och sannolikt de flesta av mina kollegor – tycker att skatterna borde vara lägre, men sam- tidigt tycker vi att det finns delar av sjukvården som borde tillföras mera pengar och vissa delar borde faktiskt byggas ut. De flesta tycker att mindre pengar bör gå till skadlig byråkrati, men inser också att jämfört med alla hål det finns att stoppa pengar i så räcker det ändå inte med slantar från indragna byråkrattjänster. Politikerna behövs I just denna ekvation är det fak- tiskt så att vi behöver politiker. Om läkare och andra sjukvårdsarbetare – som patienternas företrädare – fick bestämma skulle vi sannolikt få en mycket bättre sjukvård än vi har idag. Men det skulle inte finnas några pengar kvar till skolor, poliser, vägar, försvar, etcetera, och det trots att vi tvingats betala ännu mer skatt än idag. Vi läkare ser behoven och vill göra gott, men har oftast en begrän- sad insikt i översiktliga (national-) ekonomiska frågor. Det är här politi- kerna kommer in – och behövs! Det måste man förstå också som kirurg, trots alla de tillkortakommanden som politikerna gör. Ett samhälle som enbart styrs av experter är nämligen inte möjligt eftersom resurserna inte räcker till allt, och om experterna då också skulle göra avvägningen mellan resursförbrukningen i olika samhälls- sektorer, ja, då vore de politiker och vi är tillbaka till utgångspunkten. Tidsbegränsade mandat Det som är den stora finessen i en demokrati med att ha särskilda politi- ker som ska styra är att de har begrän- sade mandat i tiden – vi har möjlighe- ten att avsätta dem vart fjärde år om de inte sköter sitt arbete så som vi tycker att de borde. Vi kirurger når oftast en sluttjänst vid 35–40 års ålder och är sedan oavsättbara så länge vi inte begår flera stora misstag. Politiker har en mycket kortare överlevnadstid och i exempelvis Riksdag och landsting ligger halveringstiden vanligen kring åtta år – för att hålla sig kvar längre måste de prestera mycket av det som väljarna önskar. Alla politiker inser att om de skall kunna genomföra det de önskar måste de till att börja med att komma med i de beslutande för- samlingarna; blir de inte invalda kan Politiker är välvilliga visionärer med stora ansvarsområden som vi bör söka samarbete med och bygga upp ett ömsesi- digt förtroende gentemot. En kirurg har ett livslångt mandat, men en politiker måste ständigt arbeta för att bli omvald. Åke Andrén-Sandberg, själv både kirurg och (fritids-)politiker, skriver om sina synpunkter på sjukvården och dess styre i vår folkvalda demokrati.