Svensk Kirurgi nr 2-19

81 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 2 • 2019 grafisk spridning av malaria och den- guefeber. Fler undernärda estimeras ju mer temperaturen stiger, dels bero- ende på att skördar beräknas minska men också beroende på att grödorna förväntas få sämre näringsinnehåll. Vårdsektorn får leda vägen WHO har beskrivit klimatföränd- ringarna som det största hotet, men paradoxalt nog också den största möjligheten för god hälsa under 21:a århundradet . Man har samtidigt sagt att det är hälsosektorn som måste leda vägen och uppmärksamma lokala, nationella och globala beslutsfattare att agera idag för att begränsa klimat- förändringarna och bygga ett mot klimatförändringar motståndskraftigt samhälle. Sjukvården en klimatbov Vi kunde i senaste temanumret av Läkartidningen (27 februari 2019, vol 116) läsa om sjukvårdens stora påverkan på klimatet. Man konsta- terar att sjukvården står för drygt 20 procent av utsläppen från offentlig sektor i Sverige, att den i USA står för hela cirka tio procent och i Sverige för cirka tre–fyra procent av de totala nationella utsläppen av växthusgaser. De stora utsläppsposterna i sjukvården är genom upphandlingar av varor och service, läkemedel, förbrukningsvaror, drift av byggnader och medicinska procedurer, tillgänglighet och trans- porter. En inte oansenlig utsläppspost på Karolinska Universitetssjukhuset (och säkert flera andra sjukhus) är arbetsresor med flyg för anställda. Minskade utsläpp – och kostnader Flera bra exempel beskrivs i tema- numret av Läkartidningen där man med olika tillvägagångssätt genom ett strukturerat och effektivt arbete minskat klimatpåverkan och samti- digt effektiviserat vården och minskat kostnader. Vi kan även läsa i tema- numret att sjukvården behöver spela en viktig roll i själva anpassningen till ett förändrat klimat. Läkaransvar Det är kanske lätt att tänka att de för- ändringar som beskrivs i temanumret av Läkartidningen är sådana som ska initieras av miljöavdelningar och att vi som läkare inte har något direkt med klimatarbete att göra. Att vi inte kan påverka särskilt mycket. Men det stämmer inte. Förhoppningsvis har vi alla reflekterat över (eller behöver börja reflektera över) hur det är i vår vardag. Det finns tyvärr mycket vi gör som inte är bra för klimatet. Däri- bland allt det avfall vi producerar. Vi kan behöva ifrågasätta hur vetenskap- ligt förankrade olika föreskrifter kring hygien och säkerhet är som kräver stora mängder engångsmaterial. Men sedan tänker vi kanske att ”äsch, det där är inte mitt ansvarsområde” och så fortsätter vi i samma hjulspår och om det iallafall skaver lite tänker vi kanske att ”jag gör ändå så mycket gott för patienterna och sopsorte- rar gör jag ju ändå hemma och äter mindre mängd kött än förra året gör jag ju också”. Förbrukningsartiklar Jodi Sherman, anestesiolog från Yale, med kollegor har tittat mycket på förbrukningsartiklar och ställer sig frågan om vår ökande användning av dessa är indicerad och vad det är som driver den utvecklingen. Hon har bland annat tittat på klimatpåver- kan av engångslaryngoskop jämfört med steriliserbara. Resultatet visar att engångsisntrumenten ur ett livscykel­ analyspersktiv genererar påtagligt mycket mer växthusgasutsläpp än de återanvändbara. Hon har även tittat på läkemedelsförbrukning på Yale i samband med operationer och funnit att cirka 30–80 procent av alla intra- venösa läkemedel som används av anestesin i samband med operationer kasseras. Som kuriosa har hon även beräknat att det per patient i sam- band med operation och uppvakning används cirka 15 uppvärmda filtar och att detta kräver tusentals liter vatten till tvätt och hisnande mäng- der energi. Kirurgisk engångsutrustning I ett tidigare nummer av Svensk Kirurgi (Nummer 1/2018 Årgång 76) beskrev en av medförfattarna hur man kan spara miljö och pengar om man övergår från engångs- till flergångsartiklar vid en standardope- ration som till exempel appendek- tomi utan att för den delen få sämre resultat. Detta främjar inte bara miljö och ekonomi utan även utbild- ning. Kirurger har blivit vana vid ny teknik där engångsinstrument är en självklarhet. Men hur många av dagens unga kirurger kan till exempel genomföra en högersidig hemikolek- tomi utan engångsartiklar i form av staplers? Det finns kurser i BKT men det är tydligt att även ST-läkare med några års erfarenhet har tränat för lite på detta. En riktig avart som åtminstone sker på ett av våra medelstora sjukhus är att använda engångsinstrument av metall de få sekunder det tar att klippa upp ett preparat, för att sedan förpassa dem till den gula burken för stick-avfall.(Se figur 1). Världens sopberg växer lavinartat. Klimat