Svensk Kirurgi nr 2-19

50 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 2 • 2019 "Kunskapsstyrning" – sedan 1905 Ledaren S edan ett par år pågår arbete inom Sveriges regioner med ett nationellt gemensamt system för kunskaps- styrning. Detta arbete ska ske i samarbete med kommuner, stat, patient- och professionsorganisationer. Kunskapsstyrning definieras enligt information på SKLs hemsida som: • Att utveckla, sprida och använda bästa kunskap • Målet – bästa kunskap ska finnas tillgänglig och användas i varje patientmöte • Detta ingår - kunskapsstöd - stöd till uppföljning och analys - stöd till verksamhetsutveckling - stöd till ledarskapet • Bidrar till att utveckla ett lärande system För oss aktiva i Svensk Kirurgisk Förenings (SKF) sty- relse och förhoppningsvis även för er övriga medlemmar känns detta bekant och det stora engagemanget för dessa frågor hos sjukvårdshuvudmännen är förstås glädjande. Utbildning och kunskapsöverföring är viktigt i fören- ingens arbete och föreningen organiserar idag den helt dominerande delen av ST- och bakjoursutbildningen av svenska kirurger. Till det kommer den viktiga utbild- ningen inom traumatologi i form av ATLS® för inte bara kirurger utan även narkosläkare och ortopeder med flera. SKF och delföreningarna har i decennier arbetat med kunskapsstöd i form av riktlinjer och vårdprogram, liksom stöd till uppföljning och analys i form av våra fantastiska nationella kvalitetsregister. Mig veterligt finns det inte något kvalitetsregister inom kirurgin som inte någon av delföreningarna eller SKF varit initiativtagare till och stöttat uppbyggnaden av. Dessa kvalitetsregister har förutom att vara viktiga för kvalitetsuppföljning, vilket bidragit till den höga kvalitet svensk kirurgi håller internationellt, även varit viktiga för forskning och utveckling inom kirurgin och närliggande specialiteter. Kirurgisk forskning är också en av hörnstenarna i SKFs verksamhet och det arbetet leds på ett mycket förtjänstfullt sätt av Kommittén för Kirurgisk forsk- ning (KKF). För att stimulera utvecklingen av ledarskap inom kirurgin har föreningen också anordnat olika former av ledarskapskapsutbildningar. Mot bakgrund av detta tycker jag det finns fog att hävda att SKF aktivt arbetat med ”kunskapsstyrning” sedan vi bildades 1905, även om benämningen på denna typ av aktiviteter är ny. Självklart är det därför glädjande att regionerna nu kraftsamlar för att lyfta och samordna dessa frågor natio- nellt och arbetet har följaktligen tagits emot i huvudsak positivt av olika professionsföreträdare. SKF och delföre­ ningarna kommer givetvis att på olika sätt stödja arbetet med kunskapsstyrningen bland annat genom att bidra med nominering av personer till olika arbets- och sak- kunniggrupper. SKFs styrelse oroas dock av att arbetet med kun- skapsstyrningen delats upp tematiskt i form av olika sjukdomsgrupper istället för att organiseras utifrån befintliga specialiteter. De erfarenheter som gjorts av tematiskt indelad sjukvård är ju inte odelat goda. Det nationella systemet för kunskapsstyrning är nu indelat i 24 olika nationella programområden (NPO) som vart och ett leds av sex stycken regionala representanter. För många specialiteter är ”hemvisten” inom ett NPO tydlig men tyvärr gäller inte detta för kirurgin som är splittrad