Svensk Kirurgi nr 3-19

124 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 3 • 2019 Slimmad allmänkirurgi Under de senaste decennierna har kirurgin i Sverige präglats av en ökad specialisering med ett skifte från stor öppen kirurgi till minimalinvasiva ingrepp samt färre ingrepp per kirurg och år. Ur ett patientperspektiv är specialiseringen och de minimalin- vasiva metoderna troligen till stor nytta. Å andra sidan finns det en del negativa konsekvenser som bör tas i beaktan. En ökad specialisering inne- bär, bland annat, att ST-kirurger idag får mindre omfattande exponering för kunskap, anatomi och kirurgisk erfarenhet utanför sin egen specialist- inriktning. Utifrån min egen erfaren- het är god kännedom och erfarenhet av annan öppen bukkirurgi av stort värde när man utför till exempel aortaingrepp. Dagens ST-läkare i kärlkirurgi får endast cirka ett–två år av “allmän” kirurgisk erfarenhet, där mycket liten del av tiden ägnas åt operativ kirurgi. Minimalinvasiv kirurgi Minimalinvasiva metoder fortsätter att öka i rask takt. Ett välkänt exem- pel är laparoskopisk kolecystektomi som nästan helt ersatt den öppna gallblåsekirurgin. Detta har natur- ligtvis medfört stor patientnytta, med mindre smärta, kortare sjukhusvistel- ser och snabbare återgång till arbete jämfört med en laparatomi. Samma trend ses idag när det gäller kolorektal kirurgi, där allt fler patienter opereras Global kirurgi med laparoskopi eller robotteknologi. Inom kärlkirurgin står endovaskulära åtgärder idag för cirka 70–80 pro- cent av alla kärlingrepp på patienter med benartärsjukdom. Vidare utförs cirka 60–70 procent av alla ingrepp på patienter med bukaortaaneurysm idag med EVAR-metod vilket innebär att endast 30–40 procent av patien- terna opereras öppet 1 . Allt detta inne- bär, återigen, en minskad exponering för öppen kirurgi – vilket man behö- ver behärska för att ta hand om svåra fall och vid komplikationer då en kon- vertering till öppen kirurgi krävs. Hantverksyrke På flera ställen i landet har arbetstids- reglering, dysfunktionella akutmot- tagningar och läkarbrist medfört att ST-läkare istället för att operera får spendera mycket tid på akutmottag- ningar och jourarbete, vilket i sin tur leder till mindre kirurgisk träning. Kirurgi är ett hantverksyrke och operativ träning går inte att ersätta med andra arbetsuppgifter om mål- sättningen är att tillgodose att våra patienter får bra kirurgisk vård. Vi behöver därför hitta innovativa lösningar som ser till att våra blivande kirurgkollegor får rätt utbildning av hög kvalitet så att våra patienter kan garanteras en fortsatt professionell och säker kirurgisk vård. Våra yngre kollegor ska också driva utvecklingen framåt. För att kunna göra detta måste de ha en solid grund att stå på. Internationalisering av kirurgisk utbildning Vi som har varit aktiva inom global kirurgi känner igen den paradox som råder där majoriteten av världens kirurger återfinns i höginkomstländer (HIC) medan majoriteten av patien- terna lever i låg- och medelinkomst- länder (LMIC). Lancet Commission of Global Surgery uppskattar att cirka fem miljarder av världens befolk- ning inte har tillgång till kirurgi som de har råd med när de behöver den 2 . Den långsiktiga lösningen måste vara att utbilda fler som kan tillhandahålla kirurgisk sjukvård av hög kvalitet sam- tidigt som sjukvårdssystemen i LMIC måste stärkas. Samarbeten om kirur- gisk utbildning mellan institutioner i HIC och LMIC skulle kunna vara en väg att lösa våra egna och andras utbildningsutmaningar tillsammans. Dagens läkarstudenter och blivande kirurger visar redan nu ett stort intresse för en ökad internationalisering. Kurser och arbete i LMIC Kurser i Global hälsa och de två kurser i Global kirurgi som finns på Karo- linska Institutet och Lunds universi- tet 3,4 har stort söktryck och positiva utvärderingar. Så här skrev några av studenterna på kursen i Globalkirurgi HT 2018 där 20 studenter tillbring- ade en vecka på ett regionsjukhus och en vecka på ett universitetssjukhus i Uganda: Global kirurg-ST Kirurgisk utbildning är ett hett ämne som väcker känslor. Sverige står inför stora utmaningar men dessa är inte i när- heten av de vi ser i världens låg- och medelinkomstländer. Hur ska jämlik hälsa uppnås trots att kirurgernas över­ vägande finns i höginkomstländer? Joy Roy, överläkare och docent i kärlkirurgi, KS, lyfter en möjlig lösning – interna- tionalisering av specialistutbildningen i kirurgi. JOY ROY Stockholm joy.roy@ki.se