Svensk Kirurgi nr 3-19

109 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 3 • 2019 Redaktören reflekterar Färdighet varar längst ANNA LEIFLER anna.leifler@svenskkirurgi.se @SKFredaktion på twitter Stressat system Hjärnan går på högvarv. Letar lämpliga ord, hittar och refuserar i samma stund. Det kommer en mängd platti- tyder och klichéer på papperet. Kanske inga direkt dåliga, men kraftlösa och ointressanta. Som ett sjukhus värde­ slogan. Vem vill läsa sånt? Pressen ökar, det måste ju bli ett resultat. Jag kanske har blivit som det sjukhussystem vi springer snabbare och snabbare i? Kravet på prestation och effektivitet stressar och kräver och kväver medarbe- tarna. Oroande många läkare har de senaste åren rusat rakt in i kaklet. Och siffrorna stiger fortfarande. Vägen därifrån kan bli lång och svår och hjärnan kanske aldrig riktigt återhämtar sig. Den enda psykiatriska avdelning i Sverige som tog hand om sjukvårdspersonal nedmontera- des av politiker och tjänstemän i en tid då den som allra mest behövdes. I systemet räknas pinnar och prestationer, man kalkylerar så att siffrorna glöder. Aldrig har så många administratörer och tjänstemän räknat på vad vården ska kosta. Och aldrig har svensk sjukvård haft så stora ekonomiska problem. Det verkar inte löna sig att räkna. Landstingspolitikerna erkänner själva att de inte vet (trots alla som räknar) hur mycket sjukvården ska kosta. Det är snudd på obegripligt. Något som kan räknas bort i pressade kalkyler är fort- och utbildning. Det är ett kortsiktigt sätt att skära i utgifterna. Vill vi ha en fortsatt vård i världsklass är det ett katastrofalt tänk. Kännedom om nya rön och tekniker ger förutsättningar för att ge patienterna den bästa behand- lingen. För att trygga framtidens vård är det därför viktigt att låta alla kollegor uppnå de tio utbildningsdagar per år som Läkarförbundet har satt som lägsta nivå. Forskning och utbildning Det här numret fokuserar på forskning och utbildning, två centrala områden för Svensk Kirurgisk Förening. Fyra nydisputerade kollegor redogör för centrala resultat och slutsatser i sina avhandlingar. För att tillägna sig praktisk kirurgisk kunskap krävs att man befinner sig på en operationssal. Med god hand- ledning och riktad feedback blir lärandet optimalt. Stora volymer och repetition ger erfarenhet och kunskap, men minskande antal ingrepp per kirurg gör det svårare att få tillräcklig operationsträning. En bidragande anledning till detta är att ST-tjänster i kirurgi ofta tillsätts för att bemanna jourlinjer och akutmottagningar och inte för att utbilda blivande kirurger. Att åka utomlands och förlägga en del av sin kirurg- ST i annat land kan vara ett bra alternativ för att få se och lära sig mer. I en reseberättelse från ett traumasjuk- hus i Kapstaden kan vi läsa om hur dedikerade kirurger undervisar om och handlägger komplicerade traumafall, men även om hur svår situationen är med accelererande våld och sviktande ekonomi. Kurser med praktiska moment, simulatorer och lärorika demofilmer på nätet är också värdefulla komplement till den kirurgiska trä- ningen på operationssalen. Ny webportal avslöjar antal ST-läkare Den nya webportalen för utbildning kommer att ge kirurgiska ST-läkare ökad överblick och möjlighet att planera sin utbildning. Samtidigt förenklar den för kurs­ givare som för första gången någonsin kommer att få veta exakt hur många ST-läkare i kirurgi det finns i Sve- rige. En given succé på förhand. Kanske kan det också underlätta vid planering av ST-tillsättning, så att gedigna ST-platser säkras. Forskning, utbildning, fortbildning och praktisk träning. Alla är nödvändiga för att lyfta den kirurgiska färdigheten till de höga nivåer som både vi, patienter och samhälle förutsätter. Färdighet varar längst, och vi måste arbeta hårt för att uppnå och behålla den. För övrigt anser jag ju som vanligt (och som en kollega påpekade i veckan; en aning naivt) att professionen, eller den med störst färdighet inom området, bör få styra. Trevlig sommar! Vi ses i Norrköping!