Svensk Kirurgi nr 3-19

110 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 3 • 2019 110 Kolumnen – Kirurgisk färdighet Ingen kirurg utan färdighet SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 3 • 2019 Manuell färdighet krävs Det har sagts att kirurgi bara till 25 procent handlar om färdighet och att andra faktorer som omdöme, till exempel, är mer betydelsefulla. Sätta siffror på olika egenskaper är ofta godtyckligt men när det gäller kirur- gisk färdighet så är den grunden obligat. Den kan inte ersättas av det allra bästa omdömet, ledarskapet eller team-kompetensen. Utan den manuella färdigheten ska man inte vara kirurg. Stå i såret Hur blir man då en bra kirurg? Man tränar. Det är möj- ligt att simulatorer kan bidra till färdighetsträning men det är få studier som har korrelerat träningsresultat till verkligt kliniskt utfall. Jag säger inte att man inte ska träna i simulatorer men jag är tveksam till att den trä- ningen kan ersätta mötet med det individuella patient- fallet med sina speciella kännetecken. Att lära av misstag Man lär sig kanske inte främst av de enkla fallen när operationen förlöper snabbt och utan avvikelser. Min erfarenhet är att man lär sig av reflektion kring det som inte gjordes bra. Olika skäl bidrar. Du hade inte en klar uppfattning av anatomin, som den bör vara eller var i det specifika fallet. Du hade kanske lite för bråttom och lyssnade inte på operationssköterskans eller assis- tentens försiktiga invändningar. Det finns tusen och åter tusen detaljer som kan gå fel i en operation bero- ende på faktorer relaterade till patienten, sjukdomen, anatomin, uppläggningen, narkosen och utrustningen med mera. Teamarbete Att vi arbetar i team på salen är självklart, alla är med- vetna om vilken uppgift som ska lösas och hur det ska gå till. Men. Någon måste ha en ledande funktion i ett team, även om det kan vara delat och skifta beroende på händelseförloppet. Under ett par år var jag engagerad i ett pedagogiskt projekt på KI i samarbete med Kungliga Musikhögskolan. Vår ambition var att försöka belysa hur man överför den ”tysta kunskap” som inte kan läras ut från böcker eller föreläsningar. Hur lär man någon att dirigera, hur lär man någon att operera? Utgångspunk- ten var praktikens betydelse som tidigt formulerades av Konfucius; ”Jag hör och glömmer. Jag ser och minns. Jag gör och förstår”. Dirigera en operation Projektet lyfte fram vikten av en trygg men samtidigt utmanande utbildningsmiljö där krav kan ställas och man kan gå utanför sin egen comfort zone och utmana sig själv. Det var spännande att låta sin egen undervis- ningsinsats bedömas av en utomstående kritisk vän. Men för mig var det mest intressanta operationssköterskans Mikael Wirén, kirurg i Stockholm och Norrköping, har intresserat sig för utbild- ningsfrågor under lång tid och förmedlar här lite av det som kanske inte är självklart eller diskuteras så ofta. MIKAEL WIRÉN Stockholm/Norrköping mikael.wiren@erstadiakoni.se