Svensk Kirurgi nr 4-19

179 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 4 • 2019 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 4 • 2019 179 Kolumnen – Kirurgisk färdighet ning, hur studier går till och hur resultat ska tolkas och hur utfall i olika studier ska vägas samman. Disputatio­ nen som ett karriärsteg är idag av mindre vikt än förr. På de flesta sjukhus är det inte längre att krav för att bli överläkare, ibland inte ens på universitetssjukhus. Det kan vara ett problem framöver, om vi blir färre som kan värdera den vetenskapliga litteraturen, och disputationens betydelse bör kanske uppgraderas framöver? När passeras inlärningskurvan? Utöver kommunikation samt den teoretiska och veten­ skapliga delen av den kirurgiska färdigheten så behöver vi träna vårt tekniska kunnande. Många av oss fokuserar mycket på det i början av vår kirurgiska bana. Flera stu­ dier har utförts med simulatorer, och både tekniskt kun­ nande och i viss utsträckning även omdöme kan övas i simulatormiljö. Allt som går att öva utanför operationssalen bör ju övas utanför operationssalen. Det finns data som talar för att detta kan korta ner inlärningskurvan för ett ingrepp. Dock kvarstår ofta frågan när inlärningskurvan är passerad. Det kräver ju en tydlig definition på när en kirurg har uppnått kraven för att självständigt kunna utföra ett ingrepp. Där är vi inte ännu, och det kräver mer studier som är relaterade till utfallet av kirurgin. Det försvåras dock av att det finns fler faktorer än bara den enskilda kirurgen som påver­ kar utfallet av kirurgin och därmed är det en spännande vetenskaplig utmaning att studera. Pedagogisk kompetens Ytterligare en del av kirurgisk färdighet är att lära ut. På operationssalen måste vi alla se till att varje operation är ett tillfälle för undervisning. Alla kirurger bör se det som en del av sitt yrke att vara goda mentorer för sina mindre erfarna kollegor. Såväl kommunikation och ledar­ skap som teoretisk och vetenskaplig reflektion samt tek­ nisk färdighet bör förmedlas till mindre erfarna kollegor. Detta förutsätter en plan där vi som kirurger förbereder oss gemensamt inför en operation och planerar vem som gör vad men det förutsätter också att vi reflekterar över hur vi lär ut. Som ett led i forskarutbildningen ingår ofta pedagogik och dessa kunskaper kan användas i kliniken, pedagogisk kompetens är värdefull och bör premieras. Igen identifieras skäl till varför forskarutbildningen kan bidra till kirurgisk färdighet. Utvärdering av ny teknik Som del i den kirurgiska färdigheten bör en kirurg också ha förmåga att bedöma och värdera ny teknik. Detta kräver igen ett vetenskapligt för­ hållningssätt till vår verksamhet. Vi kan inte införa nya tekniker eller ändra beprövade metoder utan ett genomtänkt tillvägagångssätt. Nya metoder måste registreras, studeras och utvärderas. Implementering på bred front bör inte ske utan att utvärdering har skett. Annars är det lätt att vi inför något som inte innebär någon nytta eller i värsta fall till och med innebär ökade risker för våra patienter. Kirurgisk färdighet mångfacetterad Sammantaget är kirurgisk färdighet ett spännande begrepp som vi bör fortsätta att reflektera över och som också måste studeras vidare. Forskning och ett veten­ skapligt synsätt är centralt för kirurgisk färdighet. Inför framtiden tror jag att det är viktigt att vi behåller synen på kirurgisk färdighet som mångfacetterad – där samtliga facetter är viktiga!  ”...disputationens betydelse bör kanske uppgraderas framöver?” Att forska ger kompetens för att värdera vetenskapliga studier och resultat.