Svensk Kirurgi nr 5-19

277 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 5 • 2019 Avhandlingsreferat Figur 1. Stomikonstruktionsteknik. Med tillstånd av Leif Hultén. är högst inom de första fem åren men kvarstår så länge stomin finns kvar 11 . Högt BMI, hög ålder, akut kirurgi, komorbiditet och stomityp såväl som kirurgisk teknik är de vanligaste asso- cierade riskfaktorerna för utveckling av stomikomplikationer 12,13 . Paras- tomalt bråck är den vanligaste kom- plikationen vid kolostomier och hur kan man minska förekomsten är en viktig fråga att studera. Flera studier har visat en minskning av antalet parastomala bråck med användning av profylaktiskt nät 14-17 men andra studier har inte kunnat bekräfta dessa resultat 18,19 . Patienter och metoder Avhandlingens syfte var dels att iden- tifiera riskfaktorer for stomikom- plikationer, dels att identifiera och försöka standardisera tekniken vid stomikonstruktion, men också att studera komplikationer och stomi- funktion. Alla patienter som inkluderades i avhandlingens olika studier fick någon typ kolostomi efter resektions- kirurgi eller som avlastning på grund av obstruerande koloncancer. Stu- dierna utgjordes av två retrospektiva studier, en tvärsnittstudie samt en randomiserad studie. Data insamlades prospektivt i den randomiserade studien samt retrospektivt via journaler i övriga studier och en del data hämtades också från Svenska Kolorektalcancer- registret. Patienterna kontaktades och fick svara på frågeformulär angående livskvalitetsdata såväl som stomifunk- tionsdata. Formulären utvecklades inom forskargruppen Scandinavian Surgical Outcomes Research Group (SSORG) . Postoperativa komplika- tioner registrerades enligt Clavien Dindo och stomikomplikationer registrerades i samråd med stomite- rapeuter. Rygg- och bukläge likvärdigt Delarbete 1 är en retrospektiv studie. Patienter som opererades med abdo- minoperineal resektion för rektal- cancer (2004–2009) på SU/Östra inkluderades med syfte att studera skillnader i förekomst av stomirelate- rade komplikationer mellan patienter som legat i ryggläge under den peri- neala dissektionen ( Standard Abdo- minoperineal excision S-APE ) med bukläge ( Extended abdominoperineal excision ELAPE ). Fler postopera- tiva stominekroser identifierades i ELAPE-gruppen jämfört med S-APE gruppen, men det var ingen skillnad i antalet reoperationer eller i stomi- funktion ett år postoperativt. Högt BMI en bråckrisk Delarbete 2 är en tvärsnittstudie där stomirelaterade symtom, stomifunk- tion och acceptans av stomin hos patienter som opererats med abdo- minoperineal resektion för ändtarms- cancer i Sverige 2007–2009 stude- rades (n=1397). Alla ovanstående patienter (spridda i hela Sverige) kon- taktades tre år efter sin operation per brev och därefter per telefon och till- frågades om deltagande i en livskva- litetstudie. Total 495 patienter inklu- derades och analyserades i studien. Av dessa patienter, utvecklade 56 (11%) symtomatiskt stomibråck. Den enda riskfaktorn som kunde identifieras som associerad med symtomatiskt parastomalt bråck var högt BMI. Cirka 90 procent av patienterna hade inga begränsningar i sitt liv trots sin stomi. Loopkolostomier ger fler komplikationer Delarbete 3 är en retrospektiv kohortstudie där skillnader i post­ operativ komplikationsfrekvens stu- derades och relaterades till vilken stomityp (loop- eller ändkolos- tomi) som använts vid avlastning av obstruerande kolorektalcancer i Västra Götalands Regionen mellan 2011–2015. Patienterna identifie- rades via operationsdatabaser. Total 289 patienter inkluderades i stu- dien. Antal postoperativa komplika- tioner eller reoperationer skilde sig inte signifikant mellan grupperna. Tiden mellan indexkirurgi eller när avlastande kolostomi konstruerades till start av onkologisk behandling eller resektionskirurgi var liknande i båda grupperna. Patienterna med loopkolostomier drabbades av mer stomirelaterade komplikationer jäm- fört med patienter med ändkolosto- mier. Kirurgisk teknik påverkar ej bråck Delarbete 4 är en metodartikel där studieprotokollet för delarbete 5 presenteras. Det primära syftet med studien var att studera sambandet mellan tre olika kirurgiska tekniker