Svensk Kirurgi nr 5-19

280 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 5 • 2019 Debatt Operationsvolymer ”Kirurger som kan måste operera mer och de som inte kan mindre”, bad en respekterad kollega utanför kirurgin om för sina patienter. Jag svarade att det nog redan är på det viset. Saken undersöktes från det elektro- niska system som fanns redan för 25 år sedan och resultatet visade att det finns en väldig variation för hur mycket kirurger opererar. Överläkare opererade från cirka 30 operationer per år till 180. Det mest intressanta tycktes vara att resultatet över sex år visade att nästan alla kirurger ligger på en stabil årlig produktion. Där finns det en låg-, en mellan- och en högopererande grupp. Det mönstret sågs också för ST-kirurger men det var svårare att följa på grund av deras växlande placering. Känslig fråga Resultatet redovisades i ett föredrag för Svensk Kirurgisk Förening och långt senare i en artikel i Svensk Kirurgi 1 . En europeisk kirurg bad att få låna mina data för ett eget före- drag. Han hade letat men inte kunna finna den sortens uppgifter. Veter- ligen har ingen i Sverige tagit fram nya och bättre data fast alla sjukhus nu har elektroniska system för opera- tionerna. Det är en känslig fråga som träffar rätt in i kirurgins självbild. Är få operationer nog? Den överläkare som bara opererar tio Whippleoperationer per år får förstås en ansenlig erfarenhet av den opera- tionenmed tiden (och har kanske själv varit assistent i flera år dessförinnan). Kan samma tanke appliceras på den som bara opererar tio ljumskbråck per år? Jag kände en kollega i USA som gjorde två njurtransplantationer per månad och ingen annan kirurgi. Jämfört med äldre generationers kirurger har vi delat upp operatio- nerna bland oss och specialiserat oss till en allt smalare verksamhet. Kva- litetsförbättring per diagnos och kor- tare arbetstid drev fram den utveck- lingen. Kirurgerna blev så många att patienterna inte längre räcker för att motsvara kirurgins självbild om ope- rerandet men det räckte inte heller för 25 år sedan. Kirurgi – mer än att operera Det finns många frågor kring kirur- gins innehåll och enskilda kirurgers opererande. Den svåraste frågan utgår från alla unga kirurgers önskan att få operera mer. På vilket vis är kirurgins roll i samhället betjänt av att just du ska operera mer? Det var aldrig meningen att en ung kirurg själv skulle svara på sådant men kli- nikchefen är svaret skyldig. Så var det förr när klinikchefen visste mest om kirurgin. Idag är det inte alltid så. Det är enklare sagt att kirurgin måste vara del i det samhälle i vilket den verkar. Men kirurgin är idag också något vidare än konsten att behandla sjukdom på operationsbordet; något vidare och lika svårt. Specialistkompetens Samhället behöver kirurger som verk- ligen kan operera och kirurger som lika säkert kan endoskopera och kirur- ger som är specialister på ERAS och patienternas återhämtning efter opera- tionen. Det behövs kirurger som klokt kan välja ut den behandling som bäst möter patientens diagnos och förmå- gan att tåla den och som kan ställa mål för behandlingen och följa upp och offentliggöra resultatet. Det behövs expertis för varje sådant område. Tiden när en enskild kirurg fyllde alla de förväntningarna är för länge sedan förbi. Det behövs nu kirurger av olika slag för de olika behoven. Sökes: välvillig huvudman för operationsutbildning Per-Olof Nyström, pensionerad kirurg, Linköping, anknyter här till en tidigare artikel i Svensk Kirurgi och diskuterar vidare kring utbildningen av framtida kirurgkollegor. PER-OLOF NYSTRÖM Linköping p-o.nystrom@telia.com