Svensk Kirurgi nr 1-20

50 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 1 • 2020 Å r 2020 ska då bli mitt år. Det ska skrivas krönikor och jag hoppas att ni ska vilja läsa. Sex gånger under året ska vi höras igen. Jag heter Anna Thor, är kirurg från S:t Göran och urolog från Karo- linska, och jag arbetar på PO Bäcken- cancer vid Karolinska. Jag ska inleda med att prata om det jag kan bäst, det vill säga om mig själv. Dermatologer – the good guys Jag är född med en genetisk karta som manifesterat sig med mycket möda och stort besvär på mitt största organ. Som späd groda utvecklade jag atopiska eksem – eksemet utan plats, men alltid med mig – och min barn- dom har burit inramning av ett repe- titivt häng med dermatologer. Helt svepande vill jag nu utnämna hudlä- karna till de snällaste av oss i läkarkå- ren. Det var näppeligen din kaxigaste kursare som gick till hud, inte sant? Det där vänliga good-guy -gänget med sina varma händer och lugna blick. De gjorde varje besök jag förrättade som barn, till något fint. Nästan. Till sjukhuset fick jag komma, armerad med de ilskna vätskande uttrycken av min människovariant i hudplanet. Långa raka korridorer, de rikliga symmetriskt placerade dör- rarna, skyltarna i taket med vit text på blå botten. Den utfällbara sitsen i hissen. Mitt inre fylldes av något som tickade. När vi väl fick komma in satt där en vän doktor i vit kappa på en pall och tittade nyfiket på mig. Sträckte fram sina händer och for- made näpna små rörelser över mina raspiga armar. Tittade storögt och mjukt. Ännu hade ingen kamrat hunnit berätta för mig att mitt eksem var äckligt, men det kokade i pipe- line. Det är insidan som räknas Mest använde doktorerna vår tid till- sammans till att stilla studera min anfrätta barnahud, men så en gång. Det stacks för venprover och aldrig någonsin hade något så elegant stru- kit in i mitt synfält. Jag såg hur det mörkröda blodet sköljde ned i prov- röret och studsade upp igen mot locket, som en burdus våg. Så oänd- ligt fint. En livsbärande skönhet. Med ens förstod jag vad jag bar på insidan av det skrapade skalet. Vad jag och alla andra människor ägde inuti. Tidigt kirurganlag Med värme minns jag den något mer invasiva hudläkaren som konstate- rade molluskväxt i eksemet och inte enbart besiktigade, utan också snit- tade upp de största med ett rakblad. Direkt och utan pardon. Jag var out- sägligt imponerad. Resten av mol- luskerna inciderade jag själv med de verktyg jag plockade ihop hemma i badrummet. Nu hade jag ju sett hur han gjorde. Jag var sju år gammal. De förbjudna yrkena Men så förstörde han såklart allting. Jag som redan hade sugits in i deras värld. Han lutade sig fram på pallen ”Och så får hon inte bli läkare, sjuk- sköterska, frisör eller kallskänka...” Svensk Kirurgis nya krönikör Anna Thor är dubbelspecialist i allmänkirurgi och urologi, verksam vid PO Bäckencancer på Karolinska. Här skriver hon om välmenande råd från barndomen som man inte ska lyssna på och kroppens enastående förmåga att läka. Krönika ANNA THOR Stockholm anna.thor@ki.se