Svensk Kirurgi 2-20

76 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 2 • 2020 Kirurgisk spåkula När jag gick kirurgkursen på Söder- sjukhuset i slutet på åttiotalet fick vi höra att kirurgi inte var något att satsa på, det var ju en specialitet med snabbt krympande arbetsuppgifter i takt med att kroniska och akuta till- stånd fick förklaringsmodeller och behandlingsstrategier där operations- salen inte längre behövdes. På tapeten då var ulcuskirurgin som snabbt hade försvunnit från kirurgklinikernas meny i och med upptäckten av heli- cobacters roll i sjukdomsförloppet samt protonpumpshämmarnas intåg. Nu blev det ju inte riktigt så. Kirurgin har fortsatt att fylla en viktig roll i behandlingsarsenalen och kirurger finns det fortfarande gott om. Som vanligt är det lättare att sia om forntiden än om framti- den. Jag gör ändå ett försök att titta i spåkulan om den något lättare när- liggande framtiden, och då gällande tumörbehandling där icke-kirurgisk fokal behandlingsstrategi tar plats i den kurativt syftande arsenalen sam- tidigt som den systemiska behand- lingen gör ständiga framsteg. Cytos- tatika förbättras, målbekämpning i tumörens interaktion med vävnaden förfinas och immunförsvarets olika system kan användas i tumörbekäm- pande syfte. Ablationstekniker Fokala ablationsbehandlingar kan vara externa, som strålbehandling eller fokuserat ultraljud (HIFU). Strålbehandling kan ges med hög precision (SBRT) mot solida tumörer men strålfälten begränsar indikatio- nen något och upprepade behand- lingar kan bli svårt när höga stråldoser givits. Behandlingen ger en del strål- relaterade kroniska inflammatoriska besvär nära måltumören. Fokuserat ultraljud är en teknik där ultraljuds- probens signal fokuseras på en punkt i vävnaden så att värmeutveckling uppstår lokalt. Behandlingen är lång- sam och i huvudsak experimentell. Interna ablationsbehandlingar kräver att målvävnaden på något sätt destrueras på plats genom energi eller kemiskt. Här krävs någon form av interventionell teknik. Tumörer kan nås genom vaskulära tekniker, genom punktion via endoskop, via ultra- ljudsprober, med ledning av dator- tomografi eller magnetkamera eller kirurgiskt med öppen eller laparosko- pisk teknik. Det kan finnas en immu- nologisk fördel att lämna destruerad tumörvävnad kvar i kroppen, det har visats klart i djurförsök och human- studier har nyligen startats (exem- pelvis ILOC-studien, se EORTC för mer information). I början användes framför allt kemiska ablationstekniker med ren alkohol eller ättiksyra som injicera- des in i tumörer av interventionella radiologer. Målorganet var oftast levern och det gällde framför allt behandling av mjuka hepatocellulära tumörer. Resultaten var inte i när- heten av resektionsbehandling och minst hälften av de som behandlades fick lokala recidiv. Nästa steg i evolutionen var användandet av elektricitet i form av radiofrekvensbehandling (RF) varvid växelström leds in i tumören via en Ablation av mjukdelstumörer ersätter del av tumörkirurgin Jacob Freedman, docent och överläkare i kirurgi, Danderyds Sjukhus, skriver här om ablationsbehandling av mjukdel­ stumörer. Det har varit en snabb utveckling av olika ablations- tekniker och resultaten ser goda ut. Forskning och utveckling JACOB FREEDMAN Stockholm/Danderyd jacob.freedman@sll.se