Svensk Kirurgi 2-20

107 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 2 • 2020 Krönika Och det gick inte. När våren kom fick jag gå till Sabbatsberg för att lyssna på metall- klaffen en sista gång, men det var svårt för det enda jag hörde var min mamma som grät. Tiden har gått så fort och samtidigt så långsamt. Nästan varje dag dikterar jag en remiss för att mina vänner på röntgen ska ta fram sin långa nål som blir varm i tippen och ibland kommer jag att tänka på Bertil. De enastående sagorna han levde i realtid och sedan berättade för sitt nyfikna barnbarn, de oerhörda fablerna om vad sjukvår- den kan uträtta. Hade någon sagt till mig att i framti- den kommer det fler av människans reservdelar till det bruna Thoraxhuset på Solnavägen. Det kommer en plast- slang doppad i en busgrogg av celler och den kommer att tjänstgöra som luftstrupe. Jodå, inga problem. Ja, då hade jag svalt det med hull och hår. Men hey, jag var ju bara fem. Bertils hjärta tickade och höll honom vid liv. För nästa workshop, se https://www.jevtm.com/workshop/