Svensk Kirurgi nr 3-20

130 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 3 • 2020 Snabbt tryck på larmknappen Så har jag då äntligen insjuknat i något som skulle kunna vara covid- 19. Är trött på och skamsen över att vara den som ständigt kommer undan all världens elände. I flera månader har jag vistats i Coronaepi- demins centrum utan att få så mycket som en nysning. Men igår morse stack det till i halsen, cyklingen över Västerbron tog emot och idag är jag frusen och torrhostar. Barnen trycker direkt på larmknappen, är upprörda över att jag inte stannade hemma redan igår och står nu beredda att övervaka min lägenhet så jag inte smiter ut, handlingen kommer jag att få hjälp med. Det kan låta som att jag tar lätt på det som händer just nu. Och det gör jag kanske på sätt och vis. Men det är, ska gudarna veta, många motstridiga tankar och känslor som är i omlopp. Att leva i ovisshet Det verkade så enkelt i början. En droppsmitta som bara smittar vid beröring, bara den som är uppen- bart sjuk kan smitta andra, symto- men är de vanliga influensalika, det finns säkra test för att påvisa smitta, bara äldre och de med bakomlig- gande sjukdom riskerar att bli svårt sjuka. Ingenting av detta visade sig stämma, så enkelt var det inte. Att det mesta av det som sades i början senare visade sig felaktigt eller gick att ifrågasätta har inneburit att man inte längre tar någonting för givet. Utan istället är inställd på att imor- gon är en ny dag, inte i första hand med nya möjligheter, utan sannolikt en med helt nya besked och rikt- linjer. Det är svårt att föreställa sig en mer grundlig övning i att leva i ovisshet. En fenomenal omställningsför- måga Det är flera intryck under de här månaderna som kan göra anspråk på att vara det starkaste. Mest slående är nog ändå den omställningsför- måga vi visat oss vara förmögna till på sjukhuset. Inom loppet av några få dagar var alla införstådda med att vi befann oss i ett krisläge som måste hanteras. Uppvakningsavdelningen öppnar upp åtta nya intensivvårds- platser, delar av operationspersonalen får nya arbetsuppgifter, två ortoped- avdelningar görs om till Coronaav- delningar och bemannas av yngre (lättlärda) kirurger och ortopeder tillsammans med infektionskliniken. Samtidigt införs nya rutiner i stort sett överallt, sedan länge planerade konferenser och möten (inklusive Vätternrundan) ställs in utan att någon protesterar. Man får nypa sig Att ställa om efter covid-19 Vill vi? Bör vi? Kan vi? När huset brinner måste vi reagera snabbt, det finns ingen tid för planering och prokrasti- nering. Så är det med kriser. Eric Secher, överläkare i Kirurgi på S:t Görans sjukhus i Stockholm, reflekterar över omställningarna som covid-19 medfört. Kan vi lära av pande- min och ändra oss för framtiden? ERIC SECHER Stockholm eric.secher@capiostgoran.se Covid-19