Svensk Kirurgi nr 3-20

139 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 3 • 2020 Det dolda våldet De barn som blir utsatta för dolt våld är ofta de barn som är mer krä- vande för sina föräldrar. Det är de små barnen, spädbarnen och barn med olika former av funktionshinder som riskerar att drabbas. Då orken och frustrationen blir för stor brister det för föräldern eller den anhöriga, och barnet utsätts för olika former av våld. Anledningen kan vara väldigt varierande. Det kan handla om att föräldern själv har olika funktions- hinder, lider av depression eller befin- ner sig en situation som gör att tåla- modet brister. Ibland finns det ingen uppenbar anledning, men likväl kan barnet drabbas. Tecken att tänka på De tecken som vi måste vara obser- vanta på och som kan tyda på att barnet utsatts för misshandel är: • Att föräldern söker sent med sitt barn med en relativt allvarlig skada. Det kan ibland ha gått flera dagar sedan det uppgivna skadetillfället. • Att uppgivet trauma inte stämmer med den skada barnet uppvisar. Det här är nog den vanligaste orsa- ken till att vi kan förstå att barnet möjligen har varit utsatt för våld, varför det alltid är av stor vikt att få en detaljerad beskrivning av hur barnet skadade sig. • Att föräldern eller den anhöriga inte säger sig veta hur skadan har skett eller uppger att något syskon eller någon annan har orsakat skadan. • Att det är avvikande barn-förälder- samspel eller att man upplever en avvikande reaktion hos föräldern. • Att man ser multipla skador i olika läkningsfas eller av olika ålder. Man bör också noga observera vilken typ av skador barnet har. Om barnet har blåmärken bör man undersöka var de sitter på kroppen. Finns blå- märkena på sådana ställen där man kan förvänta sig om barnet till exem- pel har ramlat eller sitter de på delar av kroppen där barnet knappast kan ha åsamkat dem själv? Kan skadan stämma överens med barnets ålder och utveckling? Spädbarn ska exem- pelvis inte ha blåmärken, och finner man det i ansiktet eller på halsen så är det stor risk att barnet har utsatts för misshandel. Skelettskada på ett barn som inte har börjat gå måste man på samma sätt ifrågasätta skademekanis- men kring. Frågor att ställa När inträffade olyckan? Vilka var när- varande? Hur gick olyckan till i detalj steg för steg? Hur reagerade barnet direkt efter händelsen? Vad gjorde man med barnet? Kontaktade man någon? Ovanstående är viktiga frågor att ställa och vi har som läkare skyldighet att utreda noggrant. Ansvarig läkare bör ta sig tid att i lugn och ro sitta ner och be förälder/anhörig/vårdnadsha- vare att i detalj beskriva vad som hänt. Man bör i möjligaste mån även ha ett enskilt samtal med barnet och få dess egen beskrivning av händelsen. I de fall där misshandel skett är det ofta en förvirrad och otydlig beskrivning av händelseförloppet. Orosanmälan Om vi känner oro för att barnet har utsatts för misshandel så måste vi kontakta socialtjänsten, jourtid socialjouren, och göra en orosanmä- lan. Detta bör ske skyndsamt. Social­ tjänsten bedömer barnets skyddsbe- hov, om föräldern kan vara ensam med barnet på sjukhuset samt om barnet kan återgå till hemmet när den medicinska utredningen är klar. Misstänker vi misshandel bör vi också göra en polisanmälan, rättsväsendet avgör sedan om brott har begåtts, det är inte vår sak. I de fall där vi misstänker barnmiss- handel bör vi i det initiala skedet inte berätta för föräldrar eller vårdnadsha- vare att vi gör en anmälan till social- tjänst och polis. Detta kommer själv- fallet att framkomma, men det viktiga är att man från socialtjänsten och poli- sens sida dessförinnan ger instruktio- ner till oss om den fortsatta handlägg- ningen och de planerade åtgärderna. Medicinsk utredning Den medicinska utredningen bör påbörjas direkt för att noggrant dokumentera barnets skador och tillse att inga skador missas. När för- äldrarna är förhörda bör vi i lugn och ro informera om varför dessa anmäl- ningar är gjorda samt beskriva de skyldigheter vi har gentemot barnet och förklara att vår roll är att göra en medicinsk utredning av de skador som finns. Det är viktigt att man har fokus på barnet i dialogen och att poängtera att det är deras barn vi är oroliga för och bryr oss om. Vi kan behöva påpeka att sjukvårdens roll, och skyldighet, är att göra den medi- cinska utredningen för att förstå och få en klarhet i patientens symtom eller skador. Socialtjänsten roll är att bedöma barnets skyddsbehov och kan sedan erbjuda eventuella insatser och stöd för familjen. Polisen utreder om det har begåtts något brott. Den medicinska utredningen avgörs av barnets ålder och symtom men det är viktigt att de under- sökningar som krävs görs i rätt tid. Medicinska riktlinjer och checklista Barnmisshandel är vanligare än vi tror. Det osynliga våldet