Svensk Kirurgi nr 3-20

142 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 3 • 2020 S olen skiner och värmen har kommit tillbaka. Covid-19 genomsyrar allt vi gör, och effekterna av det vi inte gör är svårö- verskådliga. Frågan som många av oss ställer oss nu är: var är alla våra van- liga patienter och hur kommer det att gå för dem? Det blir en grannlaga uppgift att ta reda på det. Task sharing i extrem form Jag är positivt överraskad av den dedi- kering på min arbetsplats som gjort att vi kunnat ställa om från rutinvård till expanderad intensivvård och där covid-avdelningar har poppat upp en efter en på Karolinska Sjukhuset. Inom veckor var omfattande föränd- ringar genomförda. Även om det har varit tungt inom framförallt anestesin så var det möjligt! Detta är task sha- ring i en extrem form. Vem hade anat att det våren 2020 skulle finnas en plastikkirurgisk covid-19-avdelning på NKS? Det sår ett frö av hopp hos mig att storskaliga professionsdrivna förändringar är möjliga om spelut- rymme ges. Pandemistrategier och bieffekter Strategier och deras effekter varierar i världen. Sverige är ett av de länder som har ett mer öppet förhållnings- sätt. Jag har aldrig varit så tacksam över att kunna röra mig fritt och att min dotter får leka med sina kompi- sar på förskolan. Jag är ännu gladare över att mer utsatta människor än jag och min familj har bibehållna frihe- ter. I land efter land med strikt lock down kommer varningssignaler om misshandel i nära relationer och barn som far illa 1 . Jag har hört mig för bland samar- betspartners och kollegor i olika delar av världen för att höra hur de har det. Några av dem har skrivit i Svensk Kirurgi i tidigare nummer under 2019 och 2020. I Norge har mängden akut kirurgi minskat med 15–20 procent, trots att utbrottet i Norge har varit väldigt begränsat. Norge är bland de första att börja närma sig normal produk- tivitet och det blir väldigt spännande att följa hur det går där. Ökat antal skottskador Kollegor i USA berättar om ökande mängd skottskador i till exempel Philadelphia, trots social distanse- ring. Omfattande brist på personlig skyddsutrustning är ett stort pro- blem och det är extra problematiskt i vården av traumapatienter. Det rap- porteras om läkare och kirurger som får gå ner i lön eller blir uppsagda på grund av minskad kirurgisk produk- tivitet. Social orättvisa förstärks och utsatta grupper drabbas hårdast avse- ende risk för smitta och död. Särskilt besvärligt är det för barn som måste vara hemma från skolan, som för vissa är en säker zon där de också får mat i alla fall en gång om dagen. Ett land utan respirator I ett land som Sierra Leone finns inte en enda respirator. I Uganda finns ytterst få intensivvårdsplatser. Sjukvården kommer inte kunna han- tera ens det minsta ökade behovet av intensivvård. Från Uganda har jag hört om sjukvårdspersonal som blivit stoppad och slagen av polisen En pandemi av undanträngningseffekter Att den svenska sjukvården kan, och kan det bra när profes- sionen får styra, det har vi visat under pågående coronapan- demi. Förhoppningsvis kan vi ta med oss detta in i fram- tiden –för en bättre välfärd, utan konsulter och överdriven administration. Jenny Löfgren, ST-läkare i plastikkirurgi på KS och engagerad i globalkirurgiska frågor, reflekterar. JENNY LÖFGREN Stockholm jenny.loefgren@gmail.com Global kirurgi