Svensk Kirurgi nr 3-20

114 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 3 • 2020 114 Kolumnen – Kirurgens arbetsmiljö I I LYM 78 • NR 3 • 2020 Förberedelser och ledare Kan vi prata litet om ansvar? Det är en vanlig arbetsdag på Sjukhuset där vi arbe- tar. Operation pågår på olika salar; det är mest elektiv kirurgi, men också akutkirurgiska fall som inte kan vänta. Andra kollegor står på dagkirurgen med kortare ingrepp. Åter andra rondar eller ser patienter på mottag- ningen. Allt är som det brukar, men så plötsligt kommer ett stort traumalarm. En bussolycka har ägt rum och fem skadade är på väg in, varav två med påverkade vitalpara- metrar. Nu har vi två alternativ: 1. Vi kör på som vanligt och väntar på att patienterna kommer. 2. Vi informerar narkosen, operation och röntgen samt andra berörda kollegor om vad som är på gång, vi frigör salsutrymme på operation, vi förbereder akut- rum, vi informerar personalen om vad vi vet och vad vi förväntar oss. Alla inser att alternativ 1 är förkastligt därför att när något potentiellt allvarligt förväntas, bygger framgång på förberedelser. Vi som kirurger har dessutom gått olika former av traumakurser och katastrofmedicinska övningar. Vi vet alltså att vårt rutinarbete ibland störs av traumalarm och att vi då måste agera på ett särskilt sätt för att rädda liv och lem. Vi vet att vi måste agera snabbt och kompetent. Vi vet också att vi måste ha en trauma- ledare, som pekar med hela handen och fattar beslut. Vi tjafsar inte med traumaledaren under pågående omhändertagande. Inget hindrar traumaledaren från att resonera med sina kollegor men hans eller hennes beslut ska respekteras. Landet Lagom i kris Låt oss nu skala upp scenariot från sjukhusnivå till riksnivå och istället se på Landet Lagom. Allt rullar på som vanligt. Medborgarna arbetar strävsamt på. För- valtningsmodellen som råder, etablerades för ca 400 år sedan av greve Oxenstierna. Ingen myndighet står över den andra. Landstingen (regionerna) är ålagda enligt lagar och förordningar att förbereda sig på olika allvarliga händelser, bland annat epidemier och andra masskadesituationer, och har till och med egna smitt- skyddsläkare. När Landet Lagom så drabbas av en nationell kris kör man på som vanligt. Man träffas oftare, men led- ningen är densamma. Ingen tar befälet. Ansvariga pekar på varandra. När en jättevåg sköljde in över Thailands västkust den 26 december 2004 drabbades tusentals svenskar hårt och över 500 miste livet. Det tog några dygn innan svenska myndigheter började agera. I efterhand var kriti- ken hård mot hur valhänt regeringen och svenska myn- digheter agerat. Man jämförde med andra länder, som inom timmar försökte hjälpa sina medborgare. När ingen tar ansvar blir arbetsmiljön lidande Vad händer när ingen riktigt tar ansvar och ett tydligt ledarskap saknas? I coronapandemin har sjukvården ställt om och många kollegor har fått helt nya rutiner och arbetsuppgifter. Arbetsmiljön är förändrad och kommer att vara påverkad under lång tid framöver. Andreas Wladis, kirurg och professor i katastrof- medicin i Linköping, skriver om de svåra frågor vi tvingas hantera nu och i framtiden. ANDREAS WLADIS Linköping andreas.wladis@liu.se