Svensk Kirurgi nr 4-20

175 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 4 • 2020 både i de elektiva flödena med covid-testning inför kommande kirurgi, såväl som att hantera covid-fråge­ ställningar akut. Ta till exempel att akut laparoskopiskt ingrepp hos oss kräver ett negativt covid-test för att minska risken för exponering. Vi har ju också sett att covid kan gå med buksymptom eller att patienter kan vara covid-positiva en passant vid annan sjukdom. Trots allt tycker jag att vi som de facto arbetar inom vården har lyckats hantera situationen så optimalt vi har kunnat utifrån de förutsättningar som givits. Men otvetydigt har det inneburit en ökad arbetsbelastning och stora svängningar i schemaplanering då beslut kring produk- tionen har tagits från dag-till-dag. Vad har pandemin inneburit för din utbildning/fort- bildning? – Majoriteten av kurser och konferenser har ju ställts in, men glädjande nog så uppfattar jag att vi gör en över- gång till mer digitala möten, vilket för mej är positivt både ut klimatsynpunkt och på ett personligt plan på grund av de långa avstånden i vårt land. Jag hoppas att om situatio- nen fortsätter med restriktioner vad gäller fysiska möten att man inte drar sig för att ställa om till digitala alterna- tiv, även om jag skulle se fram emot några fysiska möten/ kurser. Mest saknar jag nog de årliga forskningsrelaterade ÖRNSKÖLDSVIK V i är en klinik under tillväxt med fem ST-läkare och snart sex specialister. Vårt upptagningsområde är bland de av pandemin mindre drabbade i Sverige, än så länge. En av oss blev dock tidigt smittad, och råkade nog dessutom smitta en patient innan sin egen sjukskrivning, men bägge är friska och mår bra nu. Pandemin har hos oss främst medfört läkemedels- och materialbrist, undanträngningseffekter och omstrukture- ringar i väntan på en våg som inte nått Örnsköldsvik i någon större utsträckning. Inledningsvis återkallades ST- läkare akut från rand-ningar för bemanningsberedskap av covid-tält samt ev utlåning till intensivvården. Det rådde också oro kring våra två återkommande kirurgstafetter, som alternerar hos oss, och bägge är boende i Stock- holmsregionen. Tältet visade sig onödigt, intensivvården blev aldrig överbelastad och våra stafetter har hållit sig friska, så upprustningen ersattes av snarast låg arbets- belastning. Däremot tappade vårt systersjukhus i Sollefteå sin kirurgbemanning till följd av reserestriktioner, och vi fick på en vecka ställa om mottagningsflödet till Ö-vik med allt vad det innebar med att gå genom väntelistor och prioritera väntetider. Det har i allmänhet gått bra, vi har klarat av våra mottagningsköer, canceroperationer och akutuppdrag. Covid-19 mötena och kirurgveckan ,då dessa brukar ge välbehöv- liga inspirationsbooster. Hur ser sommaren ut på din klinik, har ni fått ut era ledigheter, pågår någon elektiv verksamhet? – Även om semestrarna godkändes sent med vissa förbe- håll, så har vi fått ut vår älskade semester. Cancer-kirurgin pågår om än med sommar-neddragningar på grund av de vanliga minskade operationsresurserna under sommaren. Vilken är prognosen inför hösten, blir det elektiv kirurgi som en „vanlig höst“ eller blir det några justeringar i priori- teringarna? Har ni laddat upp för ökad belastning och i så fall hur? – Hösten är tämligen oklar, då vi kommer att stå med köer framförallt inom den benigna elektiva kirurgin där en stor del av denna utförs vid Kirurgcentrum i Skellefteå och Lycksele. Men det är också ett faktum att vi ”tack vare” omprioriteringen under våren för första gången när- made oss de resurser vi behöver för att utföra vårt cancer- uppdrag inom Övre Gastro i Norrland. Frågan är om vi kommer att kunna få dessa nödvändiga resurser igen efter sommarneddragningarna. Det är väl pudelns kärna för oss alla inom vården oavsett vart i landet vi befinner oss. Resurserna var otillräckliga för våra respektive uppdrag redan innan pandemin Reserestriktioner har omvänt även gagnat oss, då vår återkommande urologstafett blev strandad här i Ö-vik (pendlar från utlandet). Vi har under våren därför varit bortskämda med kontinuerlig urologkompetens på plats och passade då på att både jobba bort en del urologiska spinalingrepp samt ordna urolograndning för ST i utbild- ningsssyfte. I övrigt har pandemin medfört sämre kliniska utbildningsmöjligheter för ST-läkarna, men tid för ST- projekt, utbildningsseminarier och jourkomp. Sedan flera månader opererar vi enbart cancerfall och benigna fall som inte kan anstå. Komplikationer till väntetider börjar nu märkas i form av komplikationsfall: häromveckan låg två patienter inne med gallstens-kom- plikationer, den ena tyvärr också sedermera drabbad av komplikation till åtgärd av koledokuskonkrement. Bägge stod sedan tidigare på väntelista prio 2 för kolecystek- tomi, men hade fått vänta i och med pandemin. Istället för två korta dagingrepp blev det utdraget, resurskrävande lidande med flera sjukhus inblandade för två unga, friska och arbetsföra individer. Läkemedelsbrist och neddragen elektiv operations- verksamhet ledde till att vi sedan flera månader har näst- intill halverat våra vårdplatser. Vi har trängt ihop oss på ortopedavdelningen, detta initialt också delvis för att frigöra kirurgavdelningen till den sedermera uteblivna covid-vågen. Våra sköterskor har slitit hårt med över- beläggningar och suboptimala lokaler, och vi läkare har bland annat saknat ”vettiga” rond-, arbets- och samtals- rum. Svåra samtal får vi välja mellan att hålla i en skrubb eller vid ett lunchbord i en halvöppen lokal. Vi har alla kunnat få semester som planerat, och tror att vi får komma tillbaka till vår vanliga avdelning efter semestrarna. Det är oklart när vi kan återgå till full opera- tionsproduktion, och vi är förstås spända på hur samhälls- spridningen ska utvecklas längs Norrlandskusten i höst. ANNA HÄGGBERG Specialistläkare anna.haggberg@rvn.se