Svensk Kirurgi nr 4-20

176 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 4 • 2020 SUNDSVALL K liniken har cirka 20 specialister (allmänkirurgi, kärl och urologi) och cirka tio ST allmänkirurgi, utöver detta ett par stycken på kärl och urologen. Covid-situationen i Sundsvall och Västernorrland har varit lugnare än i många andra delar av landet. Den har dock påverkat verksamheten och ST-läkarnas utbildning markant. Antalet operationssalar i Sundsvall har vi fått minska med mer än hälften. Dels för att anestesin har behövt bemanna upp covid-IVA, dels på grund av avsak- nad av skyddsutrustning. Operationsmässigt har cancer- kirurgin kunnat fortgå, i övrigt har det blivit en bedöm- ningsfråga kring vad som kan/ska vänta. Detta har lett till att sjukare patienter har fått inställda operationer, medan en del av den dagkirurgiska vården har kunnat fortgå. Märkbart för mig och andra ST-läkare inom opere- rande verksamhet har varit bristen på skyddsutrustning. Detta har gjort att inga ST-läkare var välkomna på opera- tion under nästan tre månaders tid, med någon enstaka operations undantag. Min kärlrandning inom kliniken har således fått bedrivas utan operation och utan mottag- ning, då mottagningarna också försökt sortera och styra över till telefonbesök i största möjliga utsträckning. Jag har kunnat arbeta kvar på kirurgen under covid, men innehållsmässigt så har det varit en placering utan operationer vilket gör vardagen haltande. Under två Covid-19 veckor har jag varit underläkare på en covid-avdelning, men båda veckorna har bara enstaka patienter haft covid, resterna av patienterna hade främst geriatriska problem- ställningar. Sedan början av juni får vi ST åter vara på ope- ration, men kapaciteten är fortsatt neddragen till hälften. Semester i Sundsvall brukar innebära fem veckor, där man de andra fem veckorna arbetar desto mer. Denna sommar är semestern neddragen till fyra veckor, men jourschemat ändrades inte. En helt onödig åtgärd som motiverades med att det skall vara lika för alla. Hösten hoppas vi blir som vanligt, men det är nog endast en dröm som vi försöker klamra oss fast vid. Länet har prioriterat ST för utbildning, inga specialister oavsett specialitet får åka på kurser eller utbildningar. Den stora utmaningen kommer att vara bristen på vårdplatser. Vi har varit pressade redan innan covid. Under covid-pan- demin hade vi långa stunder fullt på kirurgavdelningarna, trots mindre söktryck på akuten. Om vi skall kunna öka kapaciteten så måste vi få öka vårdplatserna, inte minst kärl- och urologsektionen. Min farhåga är att vi kommer att öka produktionen utan att öka vårdplatserna. Det kommer inte bli bra för personalen, och därmed inte för patienterna. Det pågår planer på elektiv kirurgi i nedlägg- ningshotade Sollefteå. Det är i grunden en politisk fråga, där vi som läkargrupp hamnar i skottlinjen. Medicinskt och ekonomiskt sett så är det en dålig idé, men det har inte stoppat politikerna tidigare och lär inte göra det i första taget heller denna gången. Sammantaget har Sundsvall klarat sig bra genom covid. Våra sköterskor har tagit största smällen, med tvångs-för- flyttningar och de som fick stanna kvar, de har fått jobba mer och hårdare. Jag hoppas att de ges någon form av vila när allt lugnat ner sig, annars kommer vi aldrig klara av den vårdskuld som vi snart skall ta oss igenom. MORA M itt namn är Andreas Howie, jag arbetar och är fast anställd som specialist i allmänkirurgi vid Mora lasarett. På Mora lasaretts kirurgklinik är vi fyra över- läkare, fem specialister och sju ST-läkare. Covid-pandemin har inneburit att den största delen av all icke-tidskritisk kirurgi har senarelagts pga neddra- gen operationskapacite. Detta då personal från operation har blivit omflyttad för att fylla behov på intensivvårds- avdelningar samt covid-avdelningar i länet. Antalet säng- platser på kirurgavdelningarna på sjukhuset har minskat, liksom behovet för dessa sängplatser som delvis normalt sett nyttjas för pre- och postoperativ vård för elektiva patienter. Vi kunde dock relativt länge fortsätta vår kirur- giska verksamhet i full kapacitet, då vi initialt var rela- tivt förskonade från pandemin. Detta gjorde att vi även kunde avlasta vårt grannsjukhus med framförallt akuta ingrepp som man inte hade möjlighet att genomföra där. Arbetsmiljön har präglats av viss frustration då de kirurgiska uppgifterna varit få och kirurgerna många, parallellt med inställda kurser och konferenser. Men det har till viss del uppmuntrat kollegiet till att finna tid till verksamhetsutveckling samt kirurgisk färdighetsträning i simulatorer och laparoskopiboxar. ST-läkarna har varit värst drabbade, då de ingrepp som de huvudsakligen är under upplärning i, i stor utsträckning har behövt strykas. För egen del har mitt fokusområde, kolorektalkirurgi, fortgått i normal volym avseende kolorektalcancer. Dock har operationsvolymen minskat då de icke tidskritiska ingreppen har strukits. Sommarledigheterna har inte varit ett problem i läkargruppen, och under sommaren fortgår en mycket liten mängd elektiv kirurgi. Som det ser ut nu kommer “sommarneddragningen” förlängas något – och initialt därefter kommer vi ha ungefär 80 procent av ordi- narie operationskapacitet. Läget kommer att omvärderas löpande med målet att uppnå en normal situation så snart som det är möjligt. Ingrepp kommer att prioriteras som de gjorts förut, men våra tidigare väldigt korta väntetider ser ut att förlängas något innan vår nu fördubblade ope- rationskö har åtgärdats. PHILIP HOLMSTRÖM, ST-läkare och AT-studierektor philip.holmstrom@rvn.se ANDREAS HOWIE Specialistläkare andreashowie@gmail.com