Svensk Kirurgi nr 4-20

184 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 4 • 2020 Covid-19 D et hände något under mars månad. Tjugofyra år efter regeringens prioriterings- proposition hade vi på en vecka en någorlunda fungerande horisontell prioritering av kirurgi. Vi har natur- ligtvis fortfarande lång väg att gå. Förändring De senaste fem månaderna har visat och bevisat åtskilligt. Bland annat har vi upplevt hur hela vårdapparaten är en enda organism. Vi har vid omställ- ningen under pandemikrisen sett prov på enad profession, bra samar- bete och snabba beslutsvägar där man fokuserar på viktig kärnverksamhet och någorlunda rättvis horisontell prioritering. Under den precoronara eran kändes det definitivt annorlunda från ett verksamhetsperspektiv. Uppifrån lovade man allt åt alla samtidigt som budgeten stramades åt, och många trötta medarbetare efterlyste en öppen och ärlig diskussion med medbor- garna och de folkvalda vilken vård, patientsäkerhet och arbetsmiljö som går att få med gällande budget. Vi har sett en kronisk oförmåga hos politik och ledningar att göra begränsningar av utbud och rättvis horisontell prio- ritering. Prioritering och begränsning av utbud kräver ett bevarat samhälls- kontrakt och en tydlig ledning. Den etiska plattformen Läkare har prioriterat, rangordnat och ransonerat mellan patienter och sjuk- domsgrupper sedan tidernas begyn- nelse, men det var först på 90-talet man i Sverige försökte styra upp och formalisera tankarna vid en utredning som resulterade i en lagstiftning 1997. Utredningen betonade särskilt beho- vet av öppna prioriteringar, det vill säga att prioriteringarna och skälen för dem kan öppet redovisas så att de kan diskuteras av professionen, det poli- tiska systemet och allmänhet. Detta förutsätter systematiska prioriteringar som bygger på överenskomna etiska riktlinjer. Man skapade en etisk platt- form som byggde på tre principer: 1. Människovärdesprincipen säger explicit att vi inte får ta hänsyn till patientens kön, social ställning, tidi- gare livsstil eller kronologisk ålder. Samtidigt säger den explicit att vi relaterat till behandlingsnyttan får ta hänsyn till biologisk ålder och fram- tida livsstil. 2.  Behovs-solidaritetsprincipen säger att resurserna bör satsas på verk- samheter och individer där behoven är störst. Behovet, som tolkas i termer av tillståndets svårighetsgrad måste dock balanseras mot nyttan av åtgär- den på tillståndet. Evidens för nytta kan variera. Bedriver man personcen- trerad vård finner man att vad olika patienter finner relevant också kan variera. 3. Kostnadseffektivitetsprincipen säger att man bör eftersträva en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i hälso– och livskvalitet vid val mellan olika verksamheter eller åtgärder. Svårigheten i tillämp- ning av denna princip ligger i att Horisontell prioritering av kirurgi – har pandemikrisen visat vägen? Magnus Fovaeus är docent och universitetssjukhusöver- läkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och arbetar framförallt med robotkirurgi både av njur- tumörer och retroperitonela testikelcancermetastaser. Han skriver här om etiska överväganden och vad som hänt med sjukvårdens prioriteringar under pandemin. MAGNUS FOVAEUS Göteborg magnus.fovaeus@vgregion.se