Svensk Kirurgi nr 4-20

192 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 4 • 2020 Epidemisjukvård ur Mikael Bergenheim, en av två verksamhetschefer vid kirurgkliniken i Karlstad, beskriver den akuta omställ- ningen av sjukvården i Karlstad under pandemins mest intensiva fas ur ett ledningsperspektiv. Covid-19 MIKAEL BERGENHEIM Karlstad mikael.bergenheim@regionvarmland.se Från verksamhetschef till särskild sjukvårdsledare Det är många kirurger som fått andra arbetsuppgifter under covid- 19-pandemin. Några har fått arbeta som läkare på helt nya avdelningar och andra som undersköterskor på akutmottagningar och IVA. En del har fortsatt inom den kirurgiska verksamheten, men med helt nya arbetsuppgifter. Jag själv fick lämna mitt uppdrag som verksamhetschef på kirurgkliniken i Karlstad under tre månaders tid och jobba som sär- skild sjukvårdsledare på Centralsjuk- huset i Karlstad – ett uppdrag som var betydligt större och bredare, men också mer komplext än mitt vanliga chefsuppdrag. Sjukvårdsledaruppdraget bestod i att leda alla verksamheter på sjuk- huset samt de centralt belägna vård- centralerna och inkluderade alla medicinska verksamheter, transport, fastigheter, service, matsal, cafeteria, kommunikation mm. Det handlade bland annat om medicinska priori- teringar, skapande av nya vårdplatser, bemanning, utrustning, skyltning, tältbygge och semesterplanering för 4000 medarbetare. Det var ett läro- rikt uppdrag, som har fått mig att se på chefskollegor och icke-kirurgiska verksamheter på ett annat sätt och gett mig en ökad förståelse för sjuk- vårdens komplexitet. Folk handplockas till särskild sjukvårdsledningsgrupp Jag gavs relativt fria händer vid den första delen av uppdraget som gick ut på att sätta ihop en särskild sjukvårdsledningsgrupp. Denna grupp om cirka tio personer blev en blandning av chefer och icke-chefer, läkare, sjuksköterskor och personer med olika stabsfunktioner. Fokus vid valet av individer låg väldigt mycket på personlighet. Att få handplocka medarbetare som man tycker är kompetenta och somman dessutom vet att man samarbetar bra med var en förmån . Gruppens sammansättning och vårt samarbete i den var det som jag under de tre månader vi jobbade ihop upplevde som allra mest positivt. Våra gemen- samma möten blev relativt korta och beslutande utifrån konkreta förslag som tagits fram i mindre grupper. Enstaka större mer strategiska frågor behövdes såklart diskuteras i stor- grupp, men annars ledde arbetssät- tet till ett effektivt utnyttjande av mötestider och deltagarnas ork och energi. Jag insåg snabbt att jobbet som särskild sjukvårdsledare vid en sär- skild händelse som denna påminde om jobbet som traumaledare på akutrummet . Att förlita sig på infor- mation och bedömningar från andra individer utan att ha någon egentlig möjlighet till egen kontroll och att fatta snabba beslut utan möjlighet till eftertanke är arbetssätt som alla kirurger är vana vid. Det var alltså inte där som svårigheterna låg. Det svåraste var utan tvekan kommuni- kation. Att fatta beslut som påver- kade flera tusen medarbetare där kirurgchefens synvinkel