Svensk Kirurgi nr 4-20

193 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 4 • 2020 Covid-19 Särskild sjukvårdsledning i Karlstad samlad till möte under pandemin. Foto Øyvind Lund ingen förankring hos de närmaste cheferna kunnat gjorts var svårt i sig. Att sedan kommunicera ut detta till samtliga berörda med någon form av motivering och förklaring utan att de ska känna sig överkörda var mycket svårare än jag hade trott. Även om vi fick god hjälp av vår kommunikationsavdelning blev det en hel del trial-and-error. Stora ledningsgrupper har svårt att fatta beslut Ett annat problem var faktiskt det som jag redan nämnt som en av styrkorna med arbetet. När hela sjukvården leds av en liten lednings- grupp bestående av några få indivi- der kommer av naturliga skäl en stor del av den vanliga ledningen och linjeorganisationen att exkluderas. Jag har full förståelse för att många chefer känt sig uteslutna och åsido- satta, men jag har samtidigt svårt att se hur vi skulle kunnat organisera oss på ett annat sätt. Jag tror att alla ni som suttit i stora ledningsgrupper, föräldramöten eller styrelser vet att konstellationer över tio personer kan ha svårt att komma till beslut. En sådan organisation hade kunnat bli förödande. Erfarenheterna borgar för gott fortsatt samarbete En av de roligaste aspekterna av upp- draget var förmånen att jobba med chefskollegor på ett annat sätt än till vardags. Även om man suttit tillsam- mans i ett oräkneligt antal möten, led- ningsgrupper och arbetsutskott tidi- gare var det egentligen först nu, när vi hade ett gemensamt tydligt mål, som jag lärde känna dem på riktigt. Jag såg nya sidor av många medarbetare och jag känner mig övertygad om att jag kommer bära med mig denna insikt i vårt fortsatta samarbete. En annan tydlig uppsida var att jag hela tiden tvingades lyfta blicken från kirurgin och ”min” verksamhet. För mig har det aldrig tidigare varit så tydligt att alla kuggar i vården måste fungera var och en för sig och dess- utom kugga i varandra för att vi ska komma framåt. Uppdraget som sjukvårdsledare har tvingat mig in i roller jag inte haft så ofta tidigare. Jag har spelat in infor- mationsfilmer till intranätet, film- klipp på sociala medier och deltagit i SVT:s Helgstudion. Det har såklart varit oerhört utvecklande och beri- kande och jag är glad att jag fick möj- ligheten. Jag har tagit med mig tre tankar: 1. Det finns alltid ett större perspek- tiv. 2. De flesta kollegor har samma mål, men man kan möjligen ha lite olika tankar om hur man ska nå målen. 3. Varför jobbar vi inte alltid så här? 