Svensk Kirurgi nr 4-20

169 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 4 • 2020 Redaktören reflekterar Kan vi prata lite om skulder? ANDREAS WLADIS Linköping andreas.wladis@svenskkirurgi.se S vensk sjukvård har aldrig tidigare i modern tid drabbats av en sådan smäll, en sådan kris, ett sådant slag på så kort tid. Personal runtom har ställt upp på ett enastående sätt. Även om regionernas politiker kan sägas ha svikit både invånare och personal genom att inte leva upp till lagens krav om civil beredskap, så får man ändå ge dem att flexibiliteten och handlingskraften (med stöd av personalen) att svara upp mot de behov krisen skapat, varit imponerande. Det är högst oklart vilka pandemins effekter på personalsidan kan bli på sikt, inte minst med tanke på att det verkar som att vi kommer få leva ganska länge med detta bedrägliga virus, SARS-CoV-2. Hur kan vi förhindra att folk går under? Psykiatrikern Alexander Wilczek med mångårig erfaren- het av arbete med psykisk ohälsa hos sjukvårdspersonal, skriver om detta i detta nummer av Svensk Kirurgi. I tidningen kommer vi även få många vittnesbörd, som tydligt visar hur specifikt kirurgisk sjukvård i Sve- rige drabbats av denna pandemi, hur personal ställt upp, hur operationer ställts in, hur utbildningsverksamhet i vårt skrå nästan upphört. Just ST-läkare i opererande specialiteter har drabbats hårt, ibland orimligt hårt, av detta. SYLF:s och KIRUB:s ordförande beskriver tillsam- mans det allvarliga läget på utbildningsfronten. Politiker talar nu om en ”vårdskuld”. Vem uppfann detta ord? Jag begriper det inte. Vem är skyldig vem här? Är det politikerna som är skyldiga personalen ersättning och kompensation för riskfyllda insatser och hårt arbete under våren? Skulle inte tro det. Är det läkare och sjuk- sköterskor som är skyldiga arbetsgivarna mer arbete under kommande år? Ja, troligen. Är kirurgisk sjukvårds- personal också skyldiga patienterna? Ja, det är vi ju alltid. De är ju våra uppdragsgivare och det är ju där vår största lojalitet ligger. Summa summarum så pekar ”skuld” i ordet ”vårdskuld” huvudsakligen på personalen, vilket inte är rättvist någonstans. Låt oss istället tala om vårdköer, som vi alltid gjort förr. Köerna är nu, precis som då, ett gemensamt ansvar som sträcker sig hela vägen upp till chefen för socialde- partementet, Lena Hallengren. Det kan tyckas trivialt, men våra tankar formas och styrs av ord, omedvetet eller medvetet. Du och jag kan aldrig fixa vårdköerna, inte heller våra verksamhetschefer eller sjukhusdirektörer. Nej, inte ens finans- eller sjukvårdsregionråden kan ensamma fixa detta. Utan riktade statliga bidrag till regionerna, finns inga realistiska möjligheter att inom överskådlig tid komma ikapp. Ser man det så blir Lena ju skyldig oss pengar, men det kanske inte var så de menade när de pratade om skuld?