Svensk Kirurgi nr 6-20

325 SVENSK KIRURGI • VOLYM 78 • NR 6 • 2020 klinik. Hur jag skulle gå till väga för att starta exempelvis ett våffelstånd och vad det skulle vara för omsättning och rörelseresultat efter ett år, och hur man kan rädda flest antal liv med 750 miljoner dollar ägnade åt DTP-vacci- nation. Fall-intervjuerna sker genom diskussion där man testas hela vägen genom dialog med intervjuaren. Att få chansen att testas av skarpa perso- ner ibland annat problemlösningsför- måga var mycket stimulerande och roligt. Det är en intervjuform som med viss modifikation kanske kunde vara till nytta även i vår bransch. Efter flera intervjuer blev jag till slut erbjuden jobb som analytiker. Det skulle kunna motsvara en under- läkar- eller ST-tjänst. Hierarkin i många konsultbolag består av konsul- ter eller analytiker som arbetar i team under en projektledare, som i sin tur ofta har en partner eller junior-partner över sig. Av en händelse fick jag erbju- dande om ST på kirurgen samma vecka som konsultjobbet. Efter att ha genomfört de utmanande intervju- erna, träffat högpresterande kollegor med olika akademiska bakgrunder och fått höra om typen av projekt som bolaget jobbade med (nästan ute- slutande kunder inom offentlig vård- verksamhet, så som sjukhus, landsting och statliga myndigheter) hade jag svårt att tacka nej till konsulttjänsten. En dialog med min dåvarande verk- samhetschef på kirurgkliniken slutade i att vi enades om att jag skulle avsluta mitt första år som ST varefter jag fick tjänstledigt för att prova konsultjob- bet, som sannolikt skulle kunna gagna både mig och kliniken om jag en dag kom tillbaka. Ett upplägg av min dåvarande kirurgchef, som jag först senare förstod, var extremt generöst och klarsynt. Livet på ”andra sidan” Omställningen från jobbet som underläkare på kirurgakuten till att arbeta på kontor var stor. Fräscha kontorsmiljöer i innerstaden kontra akutmottagning i källaren, kostym kontra bussarong, kollegor med annan akademisk bakgrund etc., men inget var så påtagligt annorlunda som att vänja sig vid att större delen av sin arbetstid sitta stilla vid en dator med något office-program med enstaka avbrott för möten eller lunch. Kon- trasten mot det kliniska arbetet där man konstant pratar eller gör något med patienter, kollegor, sjuksköter- skor är enorm. Uttrycket att kirur- ger är läkare med ”välkontrollerad ADHD”, stämde i alla fall uppenbar- ligen på mig. Många extra pauser för att hämta kaffe, vatten eller gå på toa behövdes för att fylla vakuumet efter klinikens puls. Analysarbetet i sig har en gång av min första konsultchef (som för övrigt också är läkare) liknats vid ”forskning på speed”. Likheten mellan projekten på kontoret och till exempel epidemiologisk regis- terforskning är stor. De flesta upp- dragen innebar att man fick tillgång till olika datakällor eller tillsammans med kund identifierade möjliga datakällor, varefter man med olika strukturerade modeller (inte helt olikt en studiedesign) påbörjade analys av data som under projektets gång itererades både inom teamet och med kunden. I stället för att jobba med STATA, SAS, SPS eller andra statistikprogram jobbade man med Microsoft Access, Excel eller QlikView. Slutligen kom man till en slutsats och en rekommendation till kunden, vilket kunde vara allt från att kunden skulle omförhandla ett avtal, köpa ett bolag eller expandera till en viss marknad eller verksamhet. Hur det slutade Det finns mycket att säga om manage­ mentkonsulter och en hel del kritik har framkommit, inte minst i de senaste årens skandaler kring Nya Karolinska och ”Värdebaserad vård”. För mig personligen har det dock varit uppenbart att de jag jobbat med varit duktiga och extremt drivna människor som jag lärt mig mycket av. Alla branscher har sina styrkor och svagheter, implementering, detalj- planering och kulturförändring hör enligt mig inte till det som manage- mentkonsulter är bäst på. Eftersom jag idag jobbar som kirurg på ÖGI-teamet på Capio S:t Görans sjukhus, är det uppenbart att jag till slut, efter veckor av vånda, valde att lämna kontoret och återgå till min ST. Vad fick jag då med mig från min sejour utanför sjukhuset? Först och främst ett annat perspektiv på vår tillvaro. Att få sitta med poli- tiker, beställare av vård och besluts- fattare inom både det privata och offentliga vård-Sverige ger en förstå- else för vår verksamhet och vad som påverkar den. Jag har även fått med mig en verktygslåda för problemlös- ning och projekthantering som jag fortfarande har glädje av i allt från forskning till att driva förbättrings- projekt eller göra och hålla presenta- tioner. Kan jag rekommendera andra yngre kollegor att prova en alterna- tiv karriär? Absolut! Utifrån mina erfarenheter är det bara en vinst att vidga sina vyer och testa nya oprö- vade vägar, skulle det inte passa, kan man ju alltid gå tillbaka till klini- ken, vilket det utöver mig finns flera andra som gjort.  Alternativa karriärvägar Var är gräset grönare?