Svensk Kirurgi nr 1-21

6 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 1 • 2021 Kolumnen – Samarbete SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 1 • 2021 Rask omorganisation Nu har det gått nästan ett år sedan covid-19 lamslog världen. Vi hoppas nog alla att vi är på väg ut ur den storm pandemin skapat. Det har kostat så mycket för oss alla, för våra patienter och våra nära och kära. Verkligheten har kastats omkull, spel- reglerna förändrats, och sjukvården har snabbt fått genomgå en omställ- ning vars like vi aldrig tidigare sett. Lokaler har byggts om och personal har rekryterats löpande, för att möta en maximal belastning långt över vad verksamheten är van vid. Men det finns en stor skillnad mot tidigare raska omorganisationer som många av oss drabbats av innan pandemin. Denna gång är min upplevelse att vi har ändrat arbetssätt baserat på patienternas behov. Nya arbetsuppgifter för många Här finns en hel del ljusglimtar som vi måste försöka få med oss till livet efter, och tiden då vi ska försöka komma ikapp en växande vård- puckel. För min del har det varit ett år när gränserna suddats ut, stup- rören försvunnit, och patienternas behov verkligen har varit i fokus. Saker jag aldrig kunnat drömma om har inträffat. Vi är många som fått lämna vår comfort zone och åtagit oss andra arbetsuppgifter. Jag job- bade under våren tillsammans med andra pandemiplacerade kirurger, ortopeder och gynekologer på vår covid-IVA, iförd full skyddsmun- dering och militär skyddsmask, sida vid sida med narkosläkare, IVA-sjuk- sköterskor och -undersköterskor och ett gäng IVA-assistenter med varie- rande bakgrund. Bilder på vårdper- sonal i diverse skyddsutrustning har fullkomligt svämmat över i sociala medier och gett en känsla av samhö- righet. Skyddskläderna har inte varit bekväma, men det är marginellt i sammanhanget. Alla kan drabbas Under mina veckor på IVA blev det uppenbart att denna sjukdom kan drabba oss alla. De flesta patienter jag deltagit i vården av har tillhört någon riskgrupp, men undantagen är uppenbara. Kanske inte så många sta- tistiskt, men på individuell nivå går det inte att blunda. Denna sjukdom kan drabba unga friska individer hårt, och ibland leda till svår sjukdom utan en rimlig förvarning. Patienterna har som alltid den värsta situationen. De blir vårdade av oss i skyddskläder som gör oss näst- intill oigenkännliga, vi nästan skriker för att höra varandra, i en stökig miljö med ett stort antal patienter i samma rum, och ständigt pipande respirato- rer och läkemedelspumpar. Tydlig ledning med utbildnings- fokus Min upplevelse har i det smått kao- tiska varit en tydlig ledning som varit aktiva i kunskapsinhämtning, med regelbunden kontakt med kollegor i utlandet, och fokus på att snabbt sprida kunskap till oss alla. Andra kollegor från de opere- rande specialiteterna har stöttat på medicin- och infektionsklinikerna och ansvarat för vården av covid- patienter eller förstärkt akutmot- tagningarna. Jag har hört ortopeder pandemiplacerade på medicinklini- Samarbete – en förutsättning för god pandemivård Elin Karlsson, kirurg på Södertälje sjukhus och andra vice ordförande i Sjukhusläkarna, skriver om hur pandemin påfrestat den redan tyngda vården, men också inneburit ökat professionellt styre med förbättrat samarbete på många plan. ELIN KARLSSON S ödertälje elin.karlsson@slf.se 6