Svensk Kirurgi nr 1-21

7 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 1 • 2021 Kolumnen – Samarbete S E S I I LY ken, djupt engagerade i diskussioner kring utfall av patienters artärgaser – så långt ifrån nidbilden av en orto- ped man kan komma. Utbildningsi- nitiativ med digitala föreläsningar har snabbt spridits över landet, och chatgrupper har skapats för snabb kunskapsöverföring. Vi kan göra underverk Den känsla jag tar med mig från covidvården är att tillsammans kan alla vi som arbetar inom hälso- och sjukvården göra underverk om vi får vara med och påverka. Hos oss i Södertälje är min upplevelse att hela sjukhuset slutit upp mot ett gemen- samt mål och samlats kring de patien- ter som behöver vår vård, oavsett om det arbete som måste göras ligger inom vår vanliga kärnkompetens eller en bra bit utanför, för att arbeta där vi kan göra mest skillnad. Trycket har varit tufft, men har nu minskat med allt färre i behov av IVA-vård. Jag har efter en vår på IVA fått återgå till att vara kirurg, men med betyd- ligt mindre tid på operation än jag är van vid. Det är fortfarande långt ifrån “verksamhet som vanligt” och vi måste prioritera hårt. Vi frågar oss dagligen vad som kan vänta och vad som verkligen behöver göras just nu. Vi behöver ta ställning till vilka patienter som mår bättre av att komma in för en operation och vilka som löper för stor risk för smittsprid- ning om de bryter sin isolering och kommer in till oss. Det finns också en stor oro för att patienter med stora behov undvikit att söka sjukvård av rädsla för att belasta. Professionen behöver leda Det som är solklart är att vi byggt upp en kö av patienter med behov som senare måste hanteras. Här är det viktigt att medicinska behovsbedöm- ningar och prioriteringar får vara sty- rande även i efterarbetet efter pande- min. Så kan bara ske med medicinsk kompetens i sjukvårdens ledning. Pandemiplacerade kirurger och neddragen operationsverksamhet har självklart kostat mycket för vården och för alla patienter som väntar på operation. 91000 färre operationer utfördes 2020 jämfört med 2019, och det är ett trendbrott, tidigare har kurvan pekat uppåt, vi har gjort mer och mer för varje år. Utöver det så har vi en försenad diagnostik, exempelvis långa köer till koloskopier – och den fullständiga kostnaden för uppskju- ten diagnostik i livsår och hälsa vet vi ännu inte. Vårdplatsbrist och patientsäkerhet I pandemins start var ett stort pro- blem den redan befintliga vårdplats- bristen, där man gradvis minskat tillgången till akutvårdsplatser och intensivvårdsplatser till oacceptabelt låga nivåer som hotat patientsäker- heten dagligen. Detta har i sin tur lett till att allt fler av våra mest sjuka äldre vårdas inom den kommunala vården. Det ställer stora krav på att denna vård är patientsäker och av god medicinsk kvalitet. Under pan- demin har vi sett att så inte varit fallet alla gånger. Medicinsk kvalitet kräver medicinsk kompetens. Ädel- reformen 1992 gav kommunerna ett samlat ansvar för vård och omsorg för äldre och handikappade, och kopplade i princip bort läkarmed- verkan från den kommunala omsor- gen. Man hade därav inte samma möjlighet som vi inom sjukhusvår- den att ta de djärva beslut som krävts för att kunna hantera trycket på sjukvården. Jag har sett hur chefslä- kare och verksamhetschefer tagit en tydlig ledarroll, snabbt kommunice- rat nya beslut och förändringar och gjort skillnad på riktigt. Motivatio- nen ökar hundrafalt om man förstår vilka beslut som ligger bakom verk- samheten och direkt kan se nyttan med det man gör. Vårdberg kräver fortsatt samar- bete Nu ska vi alla ta tag i det berg av uppskjutna operationer och behand- lingar som väntar. Det kan kännas oöverstigligt, men måste gå. Liksom man har satsat på pandemivården måste resurser nu satsas på att komma ikapp. Min förhoppning är att vi kan fortsätta arbeta över klinikgränserna och skapa en vård där patienten är i fokus på riktigt. En patient ska inte behöva bli ”kirurgiskt frikänd” för att få adekvat hjälp av kollegor på andra kliniker, utan oavsett kliniktillhörig- het hoppas jag på att de kompetenser som behövs samlas kring patienten för att ge bästa möjliga vård. Vidare behöver vi adekvat antal vårdplatser, IVA-platser och rehabiliteringsplat- ser för att kunna bedriva god vård och hantera puckeln av uppskjutna ingrepp. Medicinsk kompetens måste säkerställs i ledningen av all hälso- och sjukvård. Vi behöver samarbeta över regiongränserna, med transpa- rens om väntetider till operation, så att vi kan erbjuda en jämlik vård över landet. På så sätt kan vi skapa en väg mot en ökad hälsa och ökad patient- säkerhet – såväl under pandemiför- hållanden som den dag vardagen kommer åter.  Samarbete mellan specialiteter och regioner, styrd av professionen, krävs för att få bukt med vårdberget som pandemin skapat. Att bilden har vissa likheter med ett coronavirus är en ren tillfällighet. 7