Svensk Kirurgi nr 2-21

61 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 2 • 2021 Samarbete ST-läkare i akutsjukvård lägger toraxdrän under handledning av specialist i akutsjukvård i Sverige. sive många akuta processer, samt skicka operativa fall och svårt sjuka till andra sjukhus och kliniker med erforderlig kompetens. För denna roll är akutsjukvårdens kompetensbe- skrivning väl anpassad med fokus på det mest akuta omhändertagandet. I andra ändan av spektrumet – ofta på större sjukhus – är akutläkare inte sällan mer ett komplement till klini- kernas traditionella patientuppdel- ning och akutläkarnas ansvar och roll inte självklart kopplat till de akuta omhändertagandet inom exempelvis trauma, strokevård och så vidare. Tydligare uppdrag, gränssnitt och utbildningskrav Inom Svensk Förening för Akutsjuk- vård (SWESEM) har vi de senaste åren tagit fram dokument som beskriver uppdraget för akutläkare och akutsjukvård 2 samt en rekom- mendation av gränssnitt gentemot slutenvården 3 . Syftet med detta är bland annat att förtydliga rollen för akutsjukvård och akutläkare i sjuk- vårdssystemet. Sedan tidigare har även SWESEM’s utbildningsutskott tagit fram en specialisttentamen som också fungerar som stöd för en mer homogen utbildning inom Sverige. Svensk Kirurgisk Förening beskri- ver själva hur de riskerar att utbilda kirurger som inte når upp till de operativa kompetenskraven då man anställer ett flertal kirurger med syfte att täcka det akuta uppdraget att bemanna akutmottagningar. Analogt vill jag mena att även svenska akutlä- kare som utbildas idag i flera fall inte når upp till de krav som vår uppdrags- beskrivning kräver då många sjukhus tummar på utbildningmöjligheter och handledningskvalitet och istället prio- riterar produktion och antal anställda. Man kan fråga sig om akutsjukvård med akutläkare ska fortsätta växa i Sve- rige och i så fall omman kan nå upp till den kompetens och inneha den funk- tion som är bevisad internationellt 4 ? De generella förutsättningarna finns – vi är ett västeuropeiskt land med jämförbar befolkningsprofil och skiljer oss inte nämnvärt jämfört med de länder som har väldefinierad akutsjukvård med akutläkare som till exempel Storbritan- nien, Kanada eller Australien. Skillna- derna ligger istället i hur vi organise- rar akutsjukvården, fördelar uppdrag, ansvar och utbildar akutläkare. Skifta fokus mot akuta processer Om akutsjukvården med akutläkare ska lyckas i Sverige och vara långsik- tigt bärkraftig utan stor omsättning av läkare måste vi bland annat säker- ställa att vi når upp till de kompetens- krav vi själva antagit. Detta kräver att uppdraget renodlas med fokus på de mer akuta processerna. Sluten- vårdsklinikerna bör samtidigt justera bemanning i takt med akutläkarnas framväxt och en diskussion föras kring vad exakt som är akutläkares uppdrag och vad som bör skötas av slutenvårdsklinikerna. Att ta tidigare klinikstrukturer eller underläkarroller som modell är kontraproduktivt och förminskar den systempotential som är bevisad internationellt. För att lösa tillgänglighetspro- blematiken ovan för patienterna och indirekt kompetensutmaningarna bland kirurgers operativa förmåga bör man successivt skifta över uppdraget för de mest akuta processerna på akut- mottagningen till akutsjukvården och akutläkarna. Samtidigt bör kirurger och övriga slutenvården sköta de akuta slutenvårdsprocesserna och även sub- akuta processer som kräver specialist och slutenvårdskompetens. Helhetslösning och samarbete Synergin med mer kompetenta kirur- ger som en följd av införandet av akutläkare kan överföras på flertalet slutenvårdskliniker. Helhetslösningen är ett avgörande argument för akut- läkardriven akutsjukvård. Akutläkare är beredda att ansvara för alla patient- kategorier och allvarlighetsgrader till skillnad från slutenvårdskliniker/ specialistföreningar som tillämpar veto mot ”alla andras patienter” på akutmottagningen. Slutenvårdskli-