Svensk Kirurgi nr 2-21

86 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 2 • 2021 B ehovet av kirurgisk kompe- tens i situationer med många skadade har varit uppen- bart så länge kirurger har funnits och är också väl dokumenterat. Svenska kirurger har tidigare både haft goda kunskaper och gjort fina insatser inom katastrofmedicinen. Från millenniumskiftet har den speciella utbildning inom området som tidigare gavs till kirurger tagits bort, vilket gjort att den kirurgiska kompetensen inom området oro- väckande tunnats ut. Det är dags att agera för att få tillbaka svenska kirurger på banan och att vi kirur- ger tar vårt samhällsansvar inom ett område som blir allt viktigare med nuvarande utveckling i världen. Specialkunskap I ett inlägg i Svensk Kirurgi 2021/1 belyser Per Holmström, Västerås, behovet av kirurger både som nyckel­ aktörer och i ledningen i vår kata- strofberedskap. Att ett sådant behov verkligen finns, styrks av långvarig och omfattande erfarenhet från kata- strofmedicinens historia. Det hittills helt dominerande scenariot vid det vi kallar särskilda händelser, där det akuta resursbehovet överstiger till- gängliga resurser, är skador av olika slag. Det rör sig oftast om skador av kraftigt våld med effekter som skiljer sig från de skador vi normalt kon- fronteras med på ett sätt som kräver speciell kunskap både avseende diag- nostik och behandling. Dessutom kräver diskrepansen mellan resurser och vårdbehov adekvat prioritering på olika nivåer, kunskap om för- enklade behandlingsmetoder och en arbetsmetodik anpassad för snabb och kontinuerlig omfördelning av resurser. Allt detta kräver särskild kunskap och därmed också särskild utbildning 1 . Stolta traditioner Under senare delen av 1900-talet gjordes i Sverige stora satsningar på utbildning av kirurger inför sådana situationer. Förutom den praktiska utbildning i krigskirurgi som gavs till alla värnpliktiga kirurger, finansierade Socialstyrelsen 1974–1998 liknande kurser i krigs- och katastrofkirurgi för alla icke militärt krigsplacerade kirur- ger, vilket skapade en bred kunskap i ämnet hos dåtidens kirurger av nytta även vid det normala traumaomhän- dertagandet. Man utbildade också i beredskapssyfte i internationellt sam- arbete regionala traumateam som en kompetens- och utbildningsresurs i alla svenska regioner 2 . Men kirurgen har, som Holm- ström mycket riktigt påpekar, också traditionellt haft en viktig roll i led- ningen av vår katastrofberedskap både på operativ, taktisk och strategisk nivå. Parallellt med satsningarna på katastrofkirurgisk utbildning finan- sierade Socialstyrelsen under samma tidsperiod som ovan multidiscipli- nära kurser i katastrofledning både på prehospital, hospital och regional Kirurger i katastrofberedskap behövs – och kräver engagemang Sten Lennquist, kirurg och professor emeritus, och Carl Montán, kärlkirurg på KS, skriver om vikten av att ta vara på den tradition som finns i Sverige av att ha välutbildade kirurger i kata- strofberedskap. För det krävs engagemang och utbildning. STEN LENNQUIST Linköping lennquist@telia.com CARL MONTÁN Stockholm carl.montan@sll.se Katastrofmedicin