Svensk Kirurgi nr 2-21

87 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 2 • 2021 nivå. Av de läkare som sökte och gick dessa kurser dominerade kirurgerna stort. Många kirurger använde sina kunskaper till att göra fina insatser i de dåvarande landstingens planering och utbildning för katastrofer. Även inom katastrofmedicinsk forskning och utbildning har svenska kirurger haft en framträdande roll. När katastrofmedicin infördes som obligatorisk undervisning på läkar- linjen under 70-talet, leddes under- visningen av kirurger på samtliga lärosäten. Den första svenska profes- suren i katastrofmedicin, en av de första i Europa, tilldelades en kirurg, som också fick ledningsansvaret för uppbyggnad av ett nationellt kata- strofmedicinskt kunskapscentrum för undervisning och forskning. De svenska satsningarna på utbildning uppmärksammades internationellt och internationella kurser inom ämnet, som instruktörutbildning inom EU och WHO:s årliga univer- sitetskurs för ledningspersonal från resurssvaga länder, förlades till Sverige. Sammanfattningsvis kan man kon- statera att svenska kirurger i slutet av 1900-talet både hade goda kunskaper i katastrofmedicin och gjorde fina insat- ser både inom utveckling och under- visning i ämnet. Många använde också sina kunskaper vid berömvärda inter- nationella hjälpinsatser. Negativ utveckling Som ett led i den allmänna demonte- ring av allt vad beredskap heter som drevs av samtliga politiska partier i början av det nya milleniet, försvann på mycket kort tid nästan hela den katastrofmedicinska utbildning man byggt upp under slutet av 1900-talet. Katastrofmedicin försvann samtidigt som obligatorium ur läkares och sjuk- sköterskors grundutbildning. Den statsfinansierade vidareutbildningen i ämnet, däribland all utbildning för kirurger, försvann och ansvaret lades över på landstingen, som med sin ansträngda ekonomi gjorde andra prioriteringar. Praktiskt har det här inneburit att den kunskap i katastrof- medicin som fanns hos svenska kirur- ger nu dränerats med äldre kirurgers pensionsavgångar utan att ersättas av något annat. Samtidigt har ledningsansvaret för katastrofberedskapen, precis som ledningsansvaret inom hela sjukvår- den, gradvis förflyttats från kliniskt verksam till administrativ personal. Det innebär att de entusiaster, varav många kirurger, som på obetald tid arbetade med beredskapsfrågor ersatts av personal med ibland långt avstånd till den kliniska verksamhe- ten. Att huvudmännen på det sättet satsar mer betald tid på beredskapen behöver ju inte alls vara negativt om arbetet verkligen sker i nära sam- verkan med verkstadsgolvet, annars kan följden bli teoretiska planer som inte fungerar i praktiken. En följd av detta har dock blivit att kirurgerna på många håll försvunnit ur katastrofled- ningarna. Detta är olyckligt, eftersom den kirurgiska vanan att fatta snabba och avgörande beslut i kritiska situa- tioner behövs i ledningsgrupper på olika nivåer 3,4 . Internationell trend åt motsatt håll När det gäller kirurgers engagemang i katastrofberedskapen finns flera exempel på att utvecklingen inter- nationellt har gått i motsatt rikt- ning mot i Sverige. Ett exempel är den stora europeiska föreningen för trauma- och akutkirurgi, ESTES, där man arbetar med sektioner som ansvarar för utbildning och forsk- ning inom föreningens olika områ- den. Section for Disaster & Military Surgery var den första sektion som bildades och har förblivit den mest aktiva både inom undervisning och forskning. Inom sektionen eta- blerades 2009 en interaktiv kurs i katastrofmedicin, MRMI ( Medical Response to Major Incidents , www. mrmi.eu ), som varit mycket väl- besökt av kirurger både inom och utom Europa 5 . Den bedrivs idag av en underförening till ESTES med internationella undervisningscentra i ett tiotal länder, samtliga ledda av kirurger (Fig 1). Hittills har över 5 000 utbildats och kursens uppfyl- lande av angivna mål har validerats i en omfattande internationell studie 6 . Figur 1. Katastrofmedicinsk utbildning inom ramen för ESTES ( European Society for Trauma & Emergency Surgery ). En icke vinstdrivande förening, ansluten till ESTES med institutionellt medlemskap (MRMID) har det övergripande ansvaret för utbildningen, som bedrivs på internationella undervisningscentra i ett tiotal länder. I vissa länder (som Frankrike, som är ett starkt fäste för kurserna) finns flera centra. I en del länder har kurserna blivit obligatoriska för all potentiellt berörd sjukvårdspersonal, däribland kirurger. Samtliga centra leds av kirurger. Katastrofmedicin