Svensk Kirurgi nr 2-21

105 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 2 • 2021 Kåseri kirurg; fortfarande dock först efter att ha visat kraftfull kunskap och erfaren- het. Emellertid måste man då besinna sig för att förstå att om mycket är bra så är det inte alls säkert att ännu mer blir bättre. Det finns således en bortre gräns för när handlingskraft och hantverksskicklighet börjar motverka sig själv. Under min tid på en universitets- klinik fick jag följa en japansk hjälte- traumatolog som kirurgiskt handlade en splitterfraktur. Han var tekniskt skicklig och omsorgsfull intill pet­ nogenhet och arbetade i mer än ett halvt dygn med att lägga varje liten flisa av benvävnaden på exakt rätt plats. Vi var inte många som var kvar vid operationens slut men dagen därpå vid röntgenronden fick han en nästan spontan applåd. Man kunde då endast ana att det förelegat en fraktur när man såg på de postoperativa rönt- genbilderna. I ärligheten namn vet jag inte om patienten återfick någon rörelseförmåga eftersom jag undvek den japanska kollegan så mycket som möjligt för att inte bli indragen som assistent till några kommande, lika utmattande (till kropp och själ) ope- ration. Men visst var det ett exempel på extrem hantverksskicklighet. Om det hjälpte patienten i samma grad måste vi låta vara osagt. En handlingskraftig kirurg Som yngre kirurg lärde man sig ganska snart vilken kirurg man skulle fråga om man ville operera en patient. Det fanns äldre kolleger som var lite tvekande och ofta ville avvakta lite eller göra en kontrollröntgen ytterli- gare – särskilt veckoslut, kvällar och nätter. Å andra sidan fanns det de andra kolleger som man bara hann berätta halva sjukhistorien för innan vederbörande förlöste diskussionen med: ”Dags att operera. Anmäl!” Som ung kirurg var man nästan alltid mest nöjd med den kirurg som snab- bast gick till handling och betraktade de eftertänksamma som ”lite trötta.” Operationsresultatens kvalitet följde man kanske inte upp i detalj, eftersom man var mest nöjd med att foga ytter- ligare en egen operationsberättelse till de andra i pärmen. Patienttillvänd- heten kan i efterhand tyckas något diskutabel, men benägenheten att operera allt och alla gick gärna hand- i-hand med en god vilja att tala med patienten efter operationen, varvid man kände sig extra exemplarisk. Ju svårare desto bättre De operationsbenägna kirurgerna – gemenligen kallade knivkåta – hade vanligen ett mycket gott rykte hos både patienter, yngre kolleger och sjuksköterskorna. De var ju ”riktiga” kirurger, som visserligen inte alltid lyckades med vad de hade föresatt sig, men de fick beröm för att de i vart fall hade försökt. Även lekmän kan förstå att det kan finnas kirurgiska situationer då tumörer växer fast hårdare än vad man förutsett, att röntgenläkarna preoperativt tolkat bilderna helt fel och att det kan uppträda postopera- tiva komplikationer även om skick- liga kirurger opererar. Det mesta för- låtes den som verkligen visar att han eller hon gjort sitt allra bästa. Patienter har dessutom en tanke om att om det är mycket besvärligt och gör mycket ont så måste det komma ut något gott av det – själv- klart! Hellre mycket lidande på kort tid än ett mindre lidande utsträckt över lång tid. Patienter har en förkärlek för ope- rationer som nästan är större än kirur- gernas. De operationsbenägna kirur- ger blir ofta uppmärksammade som patientcentrerade och patientvänliga och de får inte sällande ord om sig att vara innovativa när de prövar oorto- doxa (tidigare oprövade) sätt att lösa kniviga(!) situationer. Varför öda tid på friska råttor och möss när man lika gärna kan pröva sina teorier direkt i praktiken? Försiktigare framtoning De knivkåtas motsatser – de ope- rationsobenägna kirurgerna – upp- skattas inte alls lika mycket av sin omgivning. Deras konservativa meto- der upplevs ofta som konservativa i betydelsen gammalmodiga, långt från att vara i kirurgins framkant. Även om deras patienter uppnådde samma grad av friskhet genom kon- servativ behandling som de opererade i nio fall av tio triumferar alltid den tionde: ”Så fort jag blev opererad blev jag bra, tänk om jag träffat den ope- rerande kirurgen tidigare …” Den konservativt behandlande kirurgen tilldelas inte mycket ära eftersom han eller hon definitionsmässigt inte gjort någonting. Tillfrisknande skedde ju genom patientens egen läkningsför- måga, möjligen med hjälp av Moder Natur eller någon annan högre makt. Nej, ska du bli en framgångsrik kirurg ska du undvika konservativ behandling för om det lyckas får du inget beröm och om det misslyckas får du skulden för det. Kontentan Finns det någon sensmoral i denna uppsats. Nja, tyck lite synd om de kirurger som uppnår bra resultat utan operationer, men skicka en hand- lingskraftig och lagom egensinnig och envis till min sjukbädd när det blir dags. Alternativet är att mer för- domsfritt se på kirurgins reella resul- tat, och att kanske se kirurgerna och kirurgin ur patienternas synvinkel. Kanske inte helt fel?  De operationsbenägna kirurgerna tenderar att få bättre rykte än sin motsats.