Svensk Kirurgi nr 2-21

104 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 2 • 2021 Kåseri Beslutsmässighet Kirurger är handlingskraftiga och i någon mån egensinniga och envisa. Det tror jag är rätt och bra, det är så jag vill att den som opererar mig ska vara. Det omvända vore besvär- ligt. Tänk om den som skulle operera mig tvekade under ingreppet och inte kunde bestämma sig för hur han eller hon skulle göra och började fråga runt vad andra tyckte skulle göras – frågade den yngre assistenten eller operationssköterskan för att få tan- kehjälp. Nej, jag kommer att välja en beslutsmässig kirurg, som efter ope- rationen är beredd att förklara varför det blev gjort si eller så och som för- svarar det gjorda. Ödmjukhet och lyhördhet Naturligtvis räcker det inte med att vara handlingskraftig, egensinnig, envis, beslutsmässig och så vidare, utan det måste finnas både kraftfull kunskap och erfarenhet bakom för att de andra egenskaperna över huvud taget ska intressanta att bedöma. Det krävs också en viss ödmjukhet för att i efterhand inte bli alltför uppfylld av sina kirurgiska mästerverk, och varje kirurg måste vara beredd att kunna ifrågasätta val av metod och genomförande i efterhand. Det inne- bär också ett visst mått av lyhördhet för att medarbetarnas mer finstämda kritik ska nå igenom den egna men- tala skyddshjälmen – det behöver ju inte alltid vara mindervärdighets- komplex och avundsjuka för att någon ska ifrågasätta det kirurgiska, som gått så bra, så bra. Framtida scenario Av alla dessa egenskaper så är kanske handlingskraften mest intressant att särskåda. Kirurgi kommer ju av det grekiskans cheir, hand och ergon, verk, det vill säga hantverk. Naturligt- vis kan man då göra teorier och veten- skap omkring hantverket, men det går inte att komma ifrån att kirurgi till en betydande del är en konkret, praktisk verksamhet. Omvänt kan man säga att om man löst de traditionellt kirur- giska problemen med farmakologiska metoder eller med invasiv radiologi så är det inte kirurgi längre. Magsårsfar- makologin, ablation av små tumörer i lever och bröst samt stentar i hjärtats kranskärl har visat vägen. I framtiden kanske tillämpad genetik (gentek- nologi) kommer att kunna lösa det mesta av onkologin problem och att den bariatriska kirurgin enbart blir en medicinhistorisk parentes är sanno- likt. Transplantationskirurgin måste väl kunna ersättas med någon form av insprutade modifierade celler liksom de mesta av neurokirurgin. Kanske återstår till slut bara bråckkirurgi och traumatologi för Olof af Acrels sen- tida efterföljare? En riktig kirurg Fortfarande är dock hantverksskick- lighet en väsentlig del av kirurgens profession. Inom vårt eget skrå blir man aldrig accepterad som kirurg om man inte kan operera. Vi ler åt de yngsta kollegernas iver att lära sig att operera ljumskbråck och appendici- ter och tycker inte att en underläkare är en ”riktig” kirurg om man inte kan anförtro vederbörande att göra en laparotomi nattetid med medskicket: ”Ring mig om det blir besvärligt.” En riktig kärlkirurg ska kunna reparera en trasig aorta, en övre GI-kirurg ska kunna whippla och en nedre GI-kirurg ska kunna operera också en stor rektalcancer. För att bara ta några exempel. Å andra sidan går det aldrig att hävda mästerskapsmedaljer i kirurgi även om man gjort de mest fantastiska råttexperiment eller påver- kat fysiologin med snillrika meto- der på råtta. Docent och professor i kirurgi kan man då tituleras, men inte nödvändigtvis kirurg. En skicklig kollega Om ovanstående resonemang är kor- rekta – och det tror jag – så innebär det att handlingskraft och hantverks- skicklighet kännetecknar en god Om handlingskraftiga kirurger Åke Andrén-Sandberg skriver om det kirurgiska hantverket och vad som utmärker en riktig kirurg. Handlingskraft att operera snabbt kanske oftare värderas högre av patienten än att avvakta, trots att utfallet blir detsamma. ÅKE ANDRÉN-SANDBERG Ystad ake.andrensandberg@gmail.com