Svensk Kirurgi nr 2-21

58 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 2 • 2021 Kolumnen – Samarbete SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 2 • 2021 58 Forskning självklart Samarbete är ett ord med en posi- tiv klang i det moderna samhället, men det har inte alltid varit så. När jag började som underläkare i Lund 1978 var det klart utsagt att den som ville arbeta på kirurgkliniken också skulle forska. Den underläkare som inte gjorde det kunde få stanna kvar ett halvt eller ett år, men sedan fick man ta adjö. Kvar blev forskande unga män och kvinnor och målet för alla var att skriva en avhandling. Jag kände mig då beredd att lära mig ”allt” inom något litet område för att kanske, kanske så småningom skriva en avhandling. Samordning av kunskap Men tiderna hade förändrats redan då. När jag bläddrade i en avhandling om behandling av cholecystit från 1930-talet (Nils Liedbergs) omfat- tande 800 sidor – på tyska – och med alla de studerade patienterna (nästan 1000) beskrivna en och en, utbrast jag något om att ”fantastiskt att han kunde göra allt detta själv.” Min dåvarande klinikchef replike- rade genast att ”Om du försöker göra något så dumt här blir din avhandling inte godkänd!” Det var första gånger jag förstod att det var bortkastad tid och kraft att tro att man skulle göra allt forskningsarbete själv, och att det var mycket större att kunna sam- ordna olika kunskaper med tanken att 1+1+1=4 eller kanske 5 eller 6. Jag tror fortfarande på det. Tidskrävande ensamarbete Visst kan var och en av oss kirurger komma på lysande idéer – kirurger är nästan alltid praktiskt kreativa och lösningsorienterade personer – och visst skulle vi kunna pröva idén experimentellt och kliniskt om vi bara hade tid att göra kemiska och molekylärbiologiska mätningar, stu- dera preparat histologiskt, under- söka med ultraljud, CT och MR och sedan fixa ihop data med nyinlärd statistik. Kanske kunde vi då hävda att vi gjort det själva även om vi tjuv- tittat på hur några liknande studier presenterades i vetenskapligt högt- stående tidskrifter. Visst skulle både du och jag kunna göra det – var för sig. Men, jag måste medge att det skulle nog ta tid – ganska eller kanske mycket, mycket lång tid – det skulle bara bli en idé per decennium (om vi jobbar hårt vill säga) och risken är stor att det blev några missar här och där påpekade av kolleger som okolle- gialt uttalade sig om att felen vi gjort var småskolekunskap inom deras res- pektive fack. Stimulerande ledning För att gå tillbaka till min ursprung- liga klinik i Lund igen. Ibland gick klinikchefen med på någon rond och för nästan varje patient skisserades idéer om hur man skulle kunna lägga upp studier – ibland hela avhand- lingar – för att få fram svar på några frågor avseende patientens sjukdom. Visst log vi underläkare lite i mjugg år en del av idéerna, men de satte fart på alla de närvarande läkarnas hjär- nor och några av idéerna var om inte briljanta så i vart fall banbrytande och ledde till fortsatta diskussioner. Till- Samarbete inom forskningen Vi behöver samarbeta på alla plan, även inom forskningen. I två kolumner kommer två olika forskare att redogöra för sin syn på detta. Först ut är Åke Andrén-Sandberg, tidigare mycket aktiv forskare inom pankreasområdet. ÅKE ANDRÉN-SANDBERG Ystad ake.andrensandberg@gmail.com