Svensk Kirurgi nr 6-21

331 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 6 • 2021 Krönika och geografiska omorganisationer för att återställa en ekonomisk obalans i budgeten. Särskilt inte nu efter pan- demin som lett till ett berg av vård- skuld med enorma köer till elektiva ingrepp och slutkörd personal. Och det blir definitivt inte lättare av att man än idag framställer det som ett kall att vara läkare och sjuksköter- ska (även om de flesta av oss älskar sitt jobb och vänder in och ut på sig själva för att erbjuda patienterna bra sjukvård), men det är faktiskt bara ett jobb. Precis som övriga arbetstagare i samhället vill man kunna ha ett liv utanför jobbet och slippa sitt kroniskt dåliga samvete för att man vill prio- ritera sin familj före sina arbetskam- rater. Sällsynt personal kräver intervention Vi närmar oss snart årets bokslut och det är dags att vända nytt blad. Låt oss nu bortse från det som har hänt och gjorts hittills och i stället fokusera på hur vi ska stoppa denna dysfunktionella personalutrotning som drabbat svensk sjukvård, likt den interventionen i dokumentären som till slut ledde till att de blåfe- nade tonfiskarna till slut fick sin sol- skenshistoria. Vi måste stötta varandra Det är varken normalt, acceptabelt eller värdigt för svensk sjukvård med platsbrist och satellitpatienter överallt som innebär att ronden på jouren tar minst ett halvt dygn att genomföra och sedan en i det närmaste total brist på tid för återhämtning. Vi sitter alla i samma båt, vare sig vi vill eller inte. Och vi är beroende av våra sjukskö- terskor som tillsammans med andra yrkeskategorier utför ett fantastiskt jobb, trots att de endast får betalt i tomma applåder när det verkligen krisar sig för övriga samhället. Vi är inte starkare än vår svagaste länk och det är dags för oss alla att sluta upp för alla våra lagspelare. En för alla och alla för en!  Den utrotningshotade blåfeningen har vissa likheter med sjuksköterskorna i vården.