Svensk Kirurgi nr 6-21

330 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 6 • 2021 Krönika RAMIA STOLT SÄS/SU ramia.ebrahimzada@vgregion.se En för alla och alla för en! Utrotning och återkomst Vintermörkret är här och jag tror att jag precis har sett årets bästa doku- mentär! För en gångs skull var det varken något trendigt inrednings- program eller någon skuldbeläg- gande träningsdokumentär. Nej, det handlade om den blåfenade tonfisken (ursprungligen från Medelhavet) och dess återkomst till svenska Västkusten efter att den varit utrotningshotad i flera decennier. Till och med för en så oinsatt person som jag var dokumen- tären en ren och skär uppenbarelse. En fin, men skrämmande, skildring om hur Hemingway-följeslagare ren- sade svenska Västkusten på allt dess tonfiske någon gång under 60-talet och hur det sedan dröjde nästan 50 år innan man insåg vad människan hade ställt till med. Det var först år 2005, efter flertals demonstrationer, som världens beslutsfattare fick upp ögonen för den pågående artutrot- ningen och beslutade sig för att göra en intervention: nämligen att minska kvoten för dessa fiskar så att arten kunde få återhämta sig. Och elva år senare, år 2016, kunde dessa magni- fika fiskar återfinnas på nytt i svenskt vatten. Det var så vackert och existen- tiellt att se hur de nordiska forskarna satte märken på fiskarna och sedan snabbt släppte tillbaka dem till frihe- ten i det djupa vattnet. Vilken urkraft naturen besitter som kan återhämta sig på egen hand, så länge inte män- niskan exploaterar och förstör den för mycket! Hotad patientsäkerhet Nu undrar ni säkert varför jag blan- dar in de utrotningshotade blå- fenade tonfiskarna i en kirurgisk tidskrift. Men sanningen är den att svensk sjukvård, och kirurgisk vård i synnerhet, står inför exakt samma utmaningar som djurrättsaktivis- terna stod inför i början på 2000- talet. Något måste göras nu och det är bråttom! Jag pratade med en senior kollega häromdagen som var extremt frus- trerad över att ha ägnat dyrbar bak- jourstid åt att bara ronda utlokalise- rade patienter kors och tvärs på huset fram till klockan 18. Det var ett nytt rekord! Men är det någon som blir förvånad längre? Och är det någon som grubblar över patientsäkerheten, som på pappret aldrig verkar vara hotad? Svaret är förstås nej! Återställa ekonomisk obalans Likt de blåfenade tonfiskarnas utrot- ning på 60-talet ser vi nu en expo- nentiell utrotning av våra blåklädda sjuksköterskor som pågått senaste tio åren. För att göra en lång historia kort, innebär denna sjukvårdsutrot- ning att för varje sjuksköterska som slutar kommer ännu fler vårdplatser att dras ner och slutligen blir det läkarens ansvar att lösa denna omöj- liga ekvation. Vilken brand ska man hinna släcka först när det brinner på flera håll samtidigt?! Den lösningen som våra folkvalda politiker presen- terat hittills verkar inte leda någon vart, snarare tvärtom. Vi behöver inte fler ogenomtänkta neddragningar Svensk Kirurgis krönikör Ramia Stolt skriver om utrotnings- hotade blåfeningar på Västkusten och lika utrotningshotade blåklädda sjuksköterskor på kirurgklinikerna. Där finns stora likheter och något måste göras akut för att se till att vända en osund trend för bemanning och vårdplatser i Sverige.