82 SVENSK KIRURGI • VOLYM 80 • NR 2 • 2022 Brittisk TV-serie Kartläggningen var ursprungligen tänkt till Svensk Kirurgisk Förenings 100-årsjubileumsbok, men publicerades istället i Svensk Kirurgi. Inspirationen till kartläggningen kom från en brittisk TV-serie om doktor Eleanor Bramwell och hennes verksamhet med kirurgisk inriktning i 1800-talets fattiga östra delar av London. Här är Mari-Ann Aavik-Roosaars egna ord: Varför inte jag? Doktor Bramwell och jag delar ett överväldigande intresse för kirurgi. I samband med min medicine licentiat-examen blev jag intervjuad av tidskriften Idun. I nummer 24, som utkom den 14 juli 1951, stod att läsa ”Ingen kvinnlig kirurg finns än i Sverige”. Jag ställde mig då frågan ”Varför inte jag?”. Redan under pågående kirurgkurs 1948–49 hade jag bestämt mig för att bli kirurg. Jag erhöll specialistkompetens i kirurgi 1961. Tiden gick och jag trivdes utmärkt med mitt valda yrke. I mitt arbete som kirurg hade jag täta kontakter med andra kirurger på olika sjukhus, i princip uteslutande män. Ur detta förhållande uppstod ett flertal mer eller mindre typiska händelser. Kirurgmiddag på Operaterrassen På sjukhusronder hände det bland annat att mina manliga assistenter av patienterna blev kallade för ”läkaren” eller ”doktorn”, medan jag som avdelningsläkare blev kallad för ”syster” eller ”kandidaten”. Min man, geolog till yrket, var i allmänhet också ensam herre i ”damprogrammet” vid de tillfällen han följde med mig på kongresser. Den första gången han följde med mig på en middag på Operaterrassen, anordnad av Svensk Kirurgisk Förening, dit för övrigt medlemmarna med fruar var inbjudna, blev han tillfrågad vilket sjukhus han arbetade på. Tanken på att det var hans fru som var läkaren var alltför svår att tänka sig. I detta sammanhang blev jag utan vidare klassificerad som läkarfru! I slutet av 1950-talet var det ovanligt med kvinnliga kirurger. Kvinnliga kirurgers roll aktualiserades i och med en intervju i Aftonbladet den 28 januari 1968. ”Svensk Kirurgisk Förening har 750 medlemmar. Bara två av dem är kvinnor.” I samband med min pensionering fick jag tid över för att undersöka förhållandet med kvinnliga kirurger i Sverige, vilket resulterat i föreliggande sammanställning. Statistik över kvinnliga kirurger Följande statistiska data är hämtade ur för mig tillgängliga källor om den svenska läkarkåren från slutet av 1800-talet och framåt. År 1899 fanns det 1190 läkare i Sverige, alla sannolikt manliga. Kvinnliga kirurger födda 1872–1942, med svensk utbildning och verksamhet i Sverige Mari-Ann Aavik-Roosaar, som 1961 blev Sveriges första erkända specialistkompetenta kvinnliga kirurg, kartlade 2007 de första kvinnorna som tjänstgjorde på kirurgkliniker under 50- och 60-talet. Här publiceras den text hon skrev då, med några mindre ändringar. Mari-Ann Aavik-Roosaar, född 6 juli 1924 i Tartu – död 14 mars 2009 i Stockholm. Kvinnliga pionjärer
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=