54 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 1 • 2023 Krönika Ett enormt maskineri Jag tittar ut genom flygplansfönstret på väg hem från London. Det är kväll och regnet sköljer glaset. Medan passagerarna hänvisas ombord ser man hur en släpbil med säkert tio minivagnar i eftersläpet fickparkeras och man börjar lasta på resväskorna. En efter en. En del väskor har säkert passerat flera mellanlandningar och är nu äntligen på väg till sin slutdestination. Jag fascineras av tanken om hur detta enorma logistiska maskineri kan drivas så skickligt årets alla dagar, dygnets alla timmar. Från det att resenären kliver in på flygplatsen och passerar, genom hela kedjan och fram till sin slutliga destination. Flygplan ska tankas, anslutningsflyg ska synkroniseras, resväskor ska checkas in och sedan sorteras ut till rätt vagn, busstransporter ska koordineras mellan olika gater. För att inte tala om alla de olika personalkategorier som går på och av sina skift. Det borde vara lätt att göra fel när det finns så många steg som måste planeras in i minsta detalj för att allting ska klaffa. För det mesta fortskrider ändå hela denna process obemärkt och smidigt, dag in och dag ut. Såvida det inte blir strejk förstås! Effektiv planering Att utveckla smarta, tidseffektiva, logistiska lösningar har alltid väckt mitt intresse. Allt man gör för att spara tid och energi tilltalar mig. Det blir som en tävling där man utmanar sig själv att hela tiden testa sina gränser och man får en adrenalinkick varje gång man lyckas genomföra samma uppgift, fast på kortare tid och med mindre energiåtgång. Vare sig det gäller att spara sin sutur in på millimetern, att minska onödigt spring i korridoren när man går rond eller fixa sina frukostmackor redan kvällen innan för att kunna få sju minuters extra sömn på morgonen. Allt som går att planera i förväg och förbereda är den mest tids- och kostnadseffektiva lösningen, det är min övertygelse. Alla kan räkna fel Men denna drivkraft kan lätt omvandlas till frustration när basala förutsättningar, nödvändiga för utförandet av själva uppgiften tas ifrån en. Det blir som att försöka fylla ett badkar med vatten samtidigt som badkarsproppen är borttagen. Ungefär som det våra beslutsfattare sysslar med för tillfället. Vården tilldelas en viss volym ”vatten” samtidigt som man ”glömmer” att sätta i proppen. Bara på vårt sjukhus har man exempelvis fått ett budgetunSka vi effektivisera lite till...? Vår krönikör Ramia Stolt sitter på ett flygplan från London och förundras över hur allt ändå fungerar så smidigt och bra. Flygmatriser kan beräknas i detalj och genomföras, men när man försöker utföra samma manöver i sjukvården kollapsar den. RAMIA STOLT SÄS ramia.ebrahimzada@vgregion.se
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=