202 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 4 • 2023 Under professor Torsten Olbers trygga ledning fick vi en 90 minuters ganska informell session som trots konkurrensutsättning var tämligen välbesökt. Vad är multidisciplinär forskning? Först ut på scen var professor Malin Sund, som under hela sin tid som forskare arbetat i multidisciplinära grupperingar, såväl nationellt som internationellt. Malins egen forskning har en bred bas, med både experimentell verksamhet tillsammans med biologer, biokemister, kemister och epidemiologisk inriktade projekt där det exempelvis krävs statistiker, bioinformatiker och epidemiologer. Malin inledde med att strukturera definitionerna. Multidisciplinär forskning innebär att forskare med OLIKA ämnesbakgrunder genomför studier under ett övergripande paraply/område. Termen "interdisciplinär forskning" syftar till att dessa tillsammans försöker lösa en gemensam forskningsfråga, och termen "transdisciplinär forskning" innebär att den aktuella forskningen integreras med samhället i en vidare bemärkelse. Malins egna perspektiv baseras på hennes doktorandtid i Umeå, postdoc tid i USA och nu som etablerad forskare i Umeå och Helsingfors. Då titeln på seminariet redan från början antyder att man vill underlätta för att bygga multidisciplinära forskningsgrupper så är det ju viktigt att klargöra varför dessa är eftersträvansvärda. Varför multidisciplinära grupper? Professor Sund spaltade upp en "för- och emot"-lista. Olika perspektiv från divergerande bakgrunder ger större möjlighet att belysa en fråga utifrån olika dimensioner och därmed erhålla en djupare förståelse för problemet. En multidisciplinär grupp har större möjlighet att driva mer nydanande och innovativ forskning. Man kan inte heller underskatta det faktum att multidisciplinära forskningsgrupper uppskattas av vetenskapssamhället och därmed kan ha större möjlighet till god finansiering. Multidisciplinära forskningsteam behöver dock förhålla sig till det faktum att det sällan består av en homogen grupp som pratar samma språk. För att kunna få en bred och gemensam syn på hur frågorna skall utforskas kan det krävas många möten, vilket kan upplevas som tungrott. En farhåga som lyftes fram var också fram att det finnas en risk med att det kan vara svårare att se vem som leder projekten och vilka frågor som ska prioriteras. I Helsingfors har man satt ord på ett fenomen: ”Köttförsäljarfällan”, det vill säga att kirurgen endast står som leverantör av prover och vävnad. En skarp uppmaning riktades; Var aktiv i teamet, se till att vara insatt och glöm inte att driva egna frågeställningar! Efter professor Sund var det dags för Maria Melkemichel, som även hon ingår i kommittén för kirurgisk forskning (KKF), att belysa en mer nyetablerad synvinkel. Maria disputerade 2021 på en avhandling om bukväggsbråck och är även medlem i styrelsen för svenska Bråckregistret. Maria bedriver fortsatt forskning som huvudsakligen utgår från register och epidemiologiska data, men där många olika professioner är inblandade såsom narkosläkare, sköterskor, distriktsläkare och inte minst personal på akutmottagningen när patienterna söker för sina smärtor. Konsten att forska multidisciplinärt Kommittén för Kirurgisk Forskning anordnade under Kirurgveckans andra dag symposiet ”Multidisciplinära forskningsteam – hur får vi till det?” HELENA TAFLIN Göteborg helena.taflin@svenskkirurgi.se Referat Kirurgveckan
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=