231 SVENSK KIRURGI • VOLYM 81 • NR 4 • 2023 Krönika Det kommer plötsligt Som ung kirurg imponeras man av de seniora kollegorna. De som utan darr på rösten besvarar allsköns frågor i konsulttelefonen, som kliver in på traumarummet utan ett tecken till stresspåslag, reopererar ileus på dag tio med stadig hand och som då och då noterar fynd på röntgenronden som radiologen inte uppmärksammat. De äldre som kan allt. Hur ska jag någonsin komma dit? Vägen är lång och slingrig, och jag som inte ens får operera! Plötsligt en dag sitter du där på morgonmötet och inser att du är en av de mest erfarna i rummet… Hur gick det till? Jag är ju inte ens torr bakom öronen! Var äro de som kunde allt Vad senioritet innebär i dagens kirurgiska värld har varit ett återkommande ämne för diskussion under mina år i yrket. Ett flertal debattinlägg har kommit och gått där man från olika synvinklar belyst den allsmäktige kirurgens försvinnande. Var är de hjältar som lika säkert spikar en höft som opererar en rektalcancer eller choledochusgalla? Vi har haft en demografi på landets kliniker där 60-talisterna ofta varit frånvarande, en generation som fick lida av för få ST-tjänster på landets kliniker samt att de kanske haft en tendens att söka sig vidare till andra verksamheter på ett sätt som deras företrädare inte hade möjlighet till. Effekten har på många kliniker blivit att senioriteten för de sena 70-talisterna och tidiga 80-talisterna kommit fort. Under denna tid har utvecklingen inom kirurgin varit tydlig i det att man drivits mot en alltmer ökad grad av subspecialisering. Urologi och kärlkirurgi har helt brutit sig loss. Kolorektal, övre GI, endokrin, bröst är alla idag områden med allt högre grad av subspecialisering. Ensam är svag Trots, eller kanske på grund av, den ökade kunskapsmängden och specialiseringen hamnar ofta fokus i diskussionen på att belysa hur lite man kan som individuell kirurg. Detta trots att vi, som kollegium, idag löser medicinska problem som våra högt aktade företrädare inte drömde om att kunna hantera. Är det då så? Kan du vara senior när du knappt gör annat än tar hand om kolorektalcancer eller funderar på vilket nät som passar bäst i din patients trasiga bukvägg? Svaret tror jag ligger i hur vi idag betraktar bakjoursverksamheten. Kolorektalkirurgerna var tidiga med att säga till oss på skarpen. ”Är du inte kolorektalkirurg så ska du inte ta bort en tumör”. Kurativ cancerkirurgi behöver inte ske nattetid av allmänkirurg, oavsett hur tydlig kolonileus patienten har. Min uppfattning är att detta idag blivit helt accepterat i Sverige. Råder det minsta tvekan så lägg ut en stomi. Samma resonemang gäller idag till exempel för choledochusgallor. Är du inte kunnig i ERCP eller transcystisk stenextraktion så hävdar jag att du inte bör ge sig i kast med operationer där misstanken om choledochussten är stark. Öppen galla är det självklara alternativet men dess tid som förstahandsmetod är nog förbi. Säkert finns ett flertal liknande exempel. Tillsammans är vi starka Sverige har med anledning av detta lanserat bakjourskolan, där jag fick förmånen att vara deltagare i den första kullen, som i mångt och mycket försöker omdefiniera bakjoursbegreppet. Den individuella kirurgens uppgift är i dagens kirurgi att identifiera patientens behov, lösa det omedelbara problemet på det sätt som ens kompetens medger, och vid behov blanda in en kollega med den subspecialisering som krävs för kurativ åtgärd. Det gäller oavsett om problemet är akut eller icke. Vad händer då med senioriteten? Kommer den hederstiteln ens vara relevant när ingen kan lösa allt? Mitt svar är utan tvekan ja. Även om de mytiska hjältekirurgerna försvinner så finns en plats för de med erfarenhet, kunskap och gott omdöme. Men det är fortfarande läskigt när man tittar sig omkring på morgonrapporten och inser att denna person är jag… Nu är du senior lilla vän Alfred Janson Lantz resonerar kring vad det innebär att vara senior kirurg i modern sjukvård. Vad som förväntas av en erfaren kirurg i ett alltmer fragmenterat system av subspecia- lister. Kan man prata om seniora kirurger i framtiden? ALFRED JANSON LANTZ Sundsvall alfred.janson.lantz@gmail.com
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=