Svensk Kirurgi 3-16

122 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 3 • 2016 vad som förevarit backade KI och sade från ledningshåll att utredningen om fusk skall tas upp igen. Detta gjordes utan att medge att beslutet i augusti var felaktigt. I stället motiverade man det nya beslutet med att nytt material framkommit. SVT-dokumentärerna innehöll dock inget nytt material avseende forskningsfusket som inte var känt för utred- ningen, vilket gjorde att detta påstående saknade grund. Dimridå KI:s agerande väckte uppmärk- samhet på flera håll. Det speciella var att stora mängder nytt ”bevismaterial” til�- läts vara stöd för ett beslut utan att detta hade bedömts av den opartiske utredaren. I det nya materialet, som var mycket ordrikt, fanns i sak inget som visade att vare sig utredaren eller visselblåsarna hade haft fel. Trots att sakskäl inte redo- visades skapade detta voluminösa material en dimridå som gjorde att KI:s rektor kunde fria PM från miss- tanken om forskningsfusk. Bristen i omsorg om att allt skulle bedömas på samma noggranna och opartiska sätt blev därför mycket tydlig. Om man bortser från sakskälen så innebär för övrigt det valda sättet att genomföra utredningen att det är meningslöst att anlita en extern och opartisk utredare. Forskningsetik En viktig fråga är om det behövts godkännande från forskningsetik- kommitté för att genomföra de aktu- ella operationerna. Den frågan var inte föremål för utredningen om forskningsfusk, utom i ett enda avseende, nämligen att det påstods att sådant tillstånd fanns. I rektors beslutsunderlag nämns visserligen att operationsbeslutet skall ha innefattat en granskning internt av KS etikråd, men utan att forskningsaspekter ingått. Detta ändrar inte sakfrågan. De interna etikråden som finns inom sjukvården, bland annat på KS, har ingen uppgift inom den svenska forskningsetiklagstiftningen utan är endast internt rådgivande avseende ”medicinsk etik”. Begreppet scientific ethics committee kan i Sverige endast språkligt och faktiskt, motsvaras av den ”kommitté” som enligt lagstift- ningen hanterar ”forskningsetik”, och det är de Regionala e t i k p r ö v n i n g s - nämnderna. Forsk- ningsetiklagstift- ningen har ju som mål att skydda den enskilda männis- kan och respekten för människovär- det vid forskning och ser så allvarligt på brott mot denna lag att böter eller fängelse i högst sex månader kan följa. Detta speg- lar en allmän rättsuppfattning som sätter aktsamhetskravet vid forskning på människor högt. Att då falskeli- gen skriva att det finns tillstånd från the local scientific ethics committee är därför ett gravt övertramp. Forskning eller sjukvård? Såväl KI som KS gjorde bedöm- ningen att operationerna endast var sjukvård och inte del i forskning. KI:s rektor bedömde visserligen att själva protesen utgjort ett ”forskningsverk- tyg”, och att man applicerat ”forsk- ningsmetodik för uppföljningen”, men man ansåg däremot inte att det var forskning. Detta trots att det i uppsatserna anges att de genomförts med bidrag från bland annat Veten- skapsrådet, en myndighet som inte stödjer sjukvård, utan endast forsk- ning. Dessutom kan ifrågasättas hur trovärdigt är det att hävda att ett vetenskapligt arbete med hela 16 för- fattare från KI, varav endast tre även tillhör KS, och totalt endast sex för- fattare från KS, inte utgör forskning som genomförts på KI. Etisk härdsmälta Macchiariniskandalen kan bland annat ses som en ansamling av dåliga beslut, oklart ledarskap, oklar ansvars- fördelning mellan sjukvård och uni- versitet, möjligen en oklar lagstiftning om vad som är forskning på männis- kor, en icke fungerande etisk kompass och dessutom med en stark misstanke att det förelegat många dolda agen- dor. Tillsammans ledde detta till det som kollegan Bosse Risberg tidigare kallat ”den medicinska etikens full- ständiga härdsmälta”. Skandalen har dels lett till att etikfrågor nu diskute- ras mer än någonsin såväl inom klini- ken som inom universiteten, och dels till att ett antal utredningar pågår där några skall försöka bringa mer klar- het i vad som skett, medan andra skall ge förslag på hur viktig klinisk utveckling och forskning skall kunna genomföras på ett invändnings- fritt sätt. Svåra kliniska områden är bland annat stamcellsbehandling och användning av nya avancerade mate- rial, där forskning och ny lagstiftning måste gå hand i hand. Tulipanaros Nåväl, vad kan vi lära oss i vår yrkes- vardag som kirurger? Viktigast av allt en sund skepsis när vi får oss till livs att nya hemsnickrade kirurgiska material är fantastiska och kan göra en ”tulipanaros”, och dessutom att de har, eller får, den mänskliga väv- nadens alla kvaliteter och därför inte behöver granskas kritiskt. Vår sunda skepsis baseras på att vår kliniska verksamhet vilar på vetenskaplig grund. Det betyder kanske inte att varje liten detalj i vardagen är strikt vetenskapligt baserad, men i alla fall att det finns en rimlighet i det vi gör, och denna rimlighet bygger på en vetenskapligt grundad förståelse för hur den mänskliga vävnaden reagerar. Detta synsätt ger trygghet när vi fres- tas att följa i spåren på den överentu- siastiska kollega som har en bomsäker lösning på ett hittills olöst problem. Då skall det gamla engelska talesättet If something seems too good to be true, it is , vara det första vi tänker på.  Macchiariniskandalen ”Om man bortser från sakskälen så innebär för övrigt det valda sättet att genomföra utredningen att det är meningslöst att anlita en extern och opar- tisk utredare.”