Svensk Kirurgi 3-16

139 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 3 • 2016 Mottagarklinikens perspektiv K irurgkliniken i Skövde hade äran att bli utsedd till pilotklinik av Sveriges kirurgkliniker för denna fortbildningsinspektion. Vår klinik är nog förhållandevis typisk i kirurg- Sverige, inte jättestor men inte heller jätteliten. Vi har ca 25 specialister och tio ST-läkare organiserade på övre-, nedre-, bröst/endokrin- och kärl- sektioner. Vi har ett par docenter och ytterligare ett par disputerade och för närvarande bara en aktiv doktorand. Fortbildningsinspektionen bör- jade alltså med att samtliga specialis- ter skulle fylla i en web-enkät. Trots påstötningar blev svarsfrekvensen bara runt 50 procent, vilket vi delvis skyllde på att det ungefär samtidigt dök upp två andra enkäter i mailen. Enkäten var tydlig och enkel att svara på och tog inte alltför lång stund att fylla i. Under själva inspektionsdagen hade schemat lagts om så att ungefär hälften av specialisterna skulle finnas tillgängliga på förmiddagen och hälf- ten på eftermiddagen. Dock pockade den kliniska vardagen på uppmärk- samheten även denna dag i form av akuta operationer, dubbelbokningar, telefonsamtal med mera så i prakti- ken bestod de båda grupperna av bara cirka sju–åtta specialister vardera. Chefen deltog inte. Samtalet som leddes av Ann och Helena var mycket strukturerat och gick ut på att gå igenom resultaten av enkäten. Resultaten var gruppe- rade i de fyra områden som nämnts ovan. En hel del diskussioner utbröt, inte bara om tolkningen av resultaten utan också om hur fortbildnings- situationen samt arbetssituationen ser ut på kliniken i vid bemärkelse. Halvdagen blev i praktiken en djup analys av hur vår läkargrupp fung- erar, hur vi jobbar, på vilka grunder kliniska beslut fattas med mera. Såle- des en spännande och fruktbar dis- kussion! Dock var Ann och Helena mycket noggranna med att efter varje avsnitt avkräva svar på hur eventuella brister ska åtgärdas, faktiskt ner på namn-nivå: ”vem ska ta tag i fredags- utbildningarna?”, ”vem kollar upp fortbildningspotten?” etcetera. Det hela utmynnade i en att-göra-lista som gruppen enades kring. En hel del ”bollar” hamnade förstås på vår chef men mycket också på enskilda kolle- gor som ville bidra. Vi kunde snart konstatera att en halvdag går fort, inspektörerna läm- nade oss på eftermiddagen och kvar blev arbetet med att verkställa de för- ändringar som beslutats. Denna verk- ställandefas pågår fortfarande, det rör sig trots allt om kliniskt aktiva med- arbetare som med en mängd åtgärder, stora och små, ska försöka förbättra fortbildningsklimatet på kliniken. Några effekter har vi redan sett. Vi har nu regelbundna artikelgransk- nings-seminarier, vi har tätare morbi- ditet- och mortalitetskonferenser med mera. En stötesten som fortfarande inte fått någon lösning är när under veckan vårt internutbildningsmöte ska ligga. Vi har genom åren prövat ett par olika tider utan någon större effekt på den ibland tunna närvaron. Sammanfattningsvis var fortbild- ningsinspektionen mycket givande, den kändes effektiv och välplane- rad och gav upphov till en konkret åtgärdsplan. Den eventuella osä- kerheten i detta upplägg är tveklöst genomförandefasen; det är en sak att konstatera brister i fortbildningen och en helt annan sak att åtgärda dem!  BJÖRN FRISK bjorn.frisk@vgregion.se Skövde Skaraborgs Sjukhus Skövde. Fotograf/källa: Bild&Media Utbildning