Svensk Kirurgi nr 5-19

235 SVENSK KIRURGI • VOLYM 77 • NR 5 • 2019 Ledaren Hur står det till med fortbildningen då? MALIN SUND Internationell sekreterare malin.sund@svenskkirurgi.se D e senaste åren har jag noterat och fått av kol- legor bekräftat att andelen svenska läkare på de stora internationella kongresserna är lågt och stadigt sjunkande. Detta beror sannolikt på flera olika orsaker men nedgången sammanfaller tidsmässig med den striktare förhållningen till industrins sponsring av deltagande på fortbildningsaktiviteter som till exempel kongresser. Tanken över ett dylika oberoende av spons- ring är givetvis vacker och idealistisk, men då realismen kryper på och pengarna är slut hos huvudmännen blir det inte så många slantar kvar för fortbildning. Det första som ryker vid ett regionalt sparpaket är oftast alla, ”underförstått onödiga”, fortbildningsresor i tjänsten… och resultatet blir en utarmning av ny kunskap och nätverk inom kirurgin. Kirurgveckan går fortsatt starkt och bygger över denna vidgande fortbildningsklyfta för svenska kirurger, men vi behöver nog exponeras för mer av frontlinjen inom våra respektive kirurgiska forskningsfält. För många kirurger i Sverige är Kirurgveckan den enda fortbildningsaktiviteten under ett år men alla har inte möjligheten att delta. Hur stor andel av kollegiet läser regelbundet nya vetenskapliga publikationer inom sin disciplin och hur ofta diskuteras de nyaste rönen från forskningens framkant på de enskilda klinikerna? Vi lever i ett av de elva länderna i EU som helt saknar krav på fortbildning emedan detta är obli- gatoriskt i resterande länder 1 . I vårt östra grannland garanteras samtliga medarbetare en fortbildningspeng per år, och detta är arbetsgivarens ansvar att ombesörja. Svenska läkaresällskapet har publicerat policydokument kring läkares livslånga lärande och behov av planerad fortbildning 2 , men utredningar bland läkarkåren visar samtidigt skrämmande låga siffor av dylika. Hur rimmar detta med den kunskapsstyrda sjukvård som förespråkas och nu byggas upp inom ramen för nationella program- områden (NPO) 3 och som även polemiserats i tidigare nummer av Svensk Kirurgi. Måhända avsaknaden av ett NPO i kirurgi återspeglar något gällande kirurgers upplevda roll i sjukvården och behov gällande kunskaps- styrning? Implementering av kunskapsstyrning och translationen från ” eminence-based medicine till e vidence- based medicine ” kräver en välutbildad kirurgkår och fortbildning är givetvis en central del av detta. Förutom avsaknad av obligatorisk fortbildning så saknar vi i Sverige också obligatoriska slutexamen på specialistutbildningen. Detta har beskrivits i Svensk Kirurgi nyligen i samband med utvärderingen av EBSQ-examinationen i general surgery som en lämplig specialistexamen för Sverige. Frågan om en nordisk specialistexamination kommer nu att lyftas inom ramen för Nordisk Kirurgisk Förening under kommande höst- möte i Oslo. Förhoppningsvis kan detta forum bli en lämplig plattform för att utveckla detta då det i nuläget enbart finns en obligatorisk specialistexamination i Finland av alla nordiska länder. Vad gäller subspecia- listackrediteringarna inom kirurgin förefaller EBSQ- ackrediteringarna ha funnit sin plats bättre, och många delföreningar förespråkar dessa inom sitt fält. Styrelsen hoppas på en fortsatt gynnsam utveckling! Då allt fler EBSQ-examinationer framöver kommer att erbjuda den teoretiska examinationen på flera orter samtidigt så minskar ju kostnaderna och kanske även tröskeln i att delta. Svensk Förening för Bröstkirurgi har erbjudit detta med examinationsort i Sverige och förhoppnings- vis kan fler subspecialiteter gå denna väg. Under sommaren 2019 förfasades vi över andelen unga kollegor som överväger lämna läkargärningen 4 . Detta grundade sig på en utredning gjort av SYLF och visar på att det behövs kraftiga åtgärder för att förbättra arbetsmiljön och vända denna utveckling. Kirurgin som specialitet har fortsatt varit attraktiv i Sverige, men under sommarens BJS-föreläsning av professor Dion Morton kunde vi höra att detta inte längre är fallet i Storbritannien, och liknande rapporter kommer från andra länder inom Europa. Det skulle inte förvåna mig om denna trend även når oss inom kort. Vi bör mot- verka detta genom att skapa stimulerande arbetsmiljöer med fungerande fortbildning, och en känsla av personlig och kollektiv utveckling inom kirurgin. Referenser 1. https://slf.se/app/uploads/2019/05/obligatorisk-fortbild- ning-inom-eu.pdf 2. https://www.sls.se/utbildning/utbildning/ 3. https://skl.se/halsasjukvard/kunskapsstodvardochbehandling/sys- temforkunskapsstyrning/nationellaprogramomraden.1814.html 4. https://slf.se/sylf/app/uploads/2019/07/i-vantan-pa-at.pdf