Svensk Kirurgi nr 3-21

167 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 3 • 2021 Personporträtt samverkan, synergieffekt, mellan hennes yrkesval och sportkarriär, som boostar med tillräckligt mycket energi för att man skall finna tid och ork. Kan de två karriärerna ha haft en positiv inverkar på varandra? Elisabet medger att det har funnits en gynn- sam korsbefruktning. När hon spe- lade sin första match i elitserien så var hon oerhört nervös och spänd men allteftersom tiden gick och hon sam- tidigt kom in i läkarstudierna så fick hon ett annat synsätt. Hon säger att curlingen var en ”lek och egentligen inte så allvarlig” om man ställde den i proportion till läkarutbildningen som ju handlade om ”liv och död” på riktigt. Denna insikt bidrog till att curlingen blev mer avdramatiserad. Å andra sidan så har sporten, med ett stort fokus på mental träning och coaching, bidragit positivt till exem- pelvis mental förberedelse, visualise- ring och planering av olika ingrepp och uppgifter som ingår i den kirur- giska yrkesrollen. Utan detta samspel så tror jag personligen att det hade varit svårt att kombinera dessa två hel- VM i Kamloops, Kanada 1998. tidsarbeten. Sedan krävs det säkert en stark vilja och målmedvetenhet samt en förstående familj och omgivning. En lysande curlingkarriär avslu- tades slutligen med en sjätteplats vid OS i Salt Lake City 2002, samma år som hon blev specialist i barnkirurgi. Trots besvikelsen som infann sig efter OS så ska man komma ihåg att det blev medalj i hela 13 av 15 stora mäs- terskap under karriären, varav fyra VM guld! Tarmmotorik och chefskap Idag delar Elisabet tiden mellan att vara kliniskt verksam överläkare i barnkirurgi och att vara sektionschef på barnkirurgen i Uppsala. Kliniskt har hon ett specialintresse för tarmmo- torikstörningar. Det kliniska arbetet har under åren varvats med forskning vilket mynnade ut i avhandlingen Thromboinflammation in a Model of Hepatocyte Transplantation, 2016. På frågan om hon kan tänka sig en curling-comeback i veteransam- manhang så får jag ett skratt till svar. Därtill får jag veta att hon hade ett mindre återfall tillsammans med en annan världsspelare för sju–åtta år sedan. Efter att ha blivit utslagna och den första tanken var ”vad skönt, nu får jag åka hem” så insåg hon dock att det inte är så man skall känna om man vill fortsätta. Det i kombination med tidsbrist gör att stenen nog har hamnat på hyllan för gott. Var sak har sin tid. I familjen finns det för övrigt inte någon med intresse av att plocka ner den heller eftersom hennes två barn har ”blivit vaccinerade mot curling”. Vin- narna är Uppsalas barnkirurgiska barn! Många spännande livsöden Det som slår mig när vi har haft vårt mycket trevliga samtal är hur lite vi egentligen vet om våra arbetskam- rater. Tänk vad många spännande berättelser som bara väntar på att bli berättade, så många historier och livs- öden som säkert skulle berika oss som medmänniskor och kollegor. Bara det att känna och vara kollega med någon som har blivit invald i World Curling Hall of Fame (två gånger dessutom) tycker i alla fall jag känns stort. 