Svensk Kirurgi nr 4-21

181 SVENSK KIRURGI • VOLYM 79 • NR 4 • 2021 Iförda gummistövlar väntar ortoped (till höger) och traumakirurg (till vänster) på att den gemensamma ribplating-operationen skall starta. Gummistövlarna skyddade mot både kroppsvätskor, blod och översvämningsvatten. varierade i material och modell. De mest förutseende kollegorna bar gummistövlar. Det hände att operationsavdel- ningen svämmade över vid regn­ oväder. Då var gummistövlar mycket praktiskt att ha. Samarbete kirurger – akutläkare Traumaenheten hade gemensam M&M ( Morbidity & Mortality ) konferens med akutläkargruppen på sjukhuset varje vecka, där det initiala omhändertagandet på akuten presen- terades och diskuterades. Samarbetet med akutläkarna fungerade utmärkt och var till ömsesidig nytta. Akut­ läkarna var imponerande omnipo- tenta. De intuberade och skötte respi- ratorer på akuten (ibland upp till 24 h, om det var platsbrist på IVA), lade thoraxdrän, gjorde hjärteko, FAST ultraljud och mycket mer. Traumakirurgerna kom till akuten som konsulter efter akutläkar- nas initiala omhändertagande, eller var med från början om man behövde mer avancerad kirurgisk kompetens omedelbart initialt. Det fanns även ett väl utvecklat samarbete med traumaenheten på Greys Hospital. Varje vecka hölls en gemensam Trauma M&M konferens där respektive traumaenhet presen- terade alla sina operationsfall och dödsfall den gångna veckan, följt av diskussion och analys: Kunde man ha gjort annorlunda? Hade dödsfallet kunnat undvikas? Vad skulle kunna förbättras nästa gång? Samarbete mellan professionerna Samtidigt som det var roligt att jobba mer patientnära och själv göra allt praktiskt som vi svenska läkare vant oss vid att sjuksköterskor gör, så kunde jag sakna den svenska model- len med våra välutbildade, självstän- diga och hårt arbetande sjuksköter- skor. Särskilt när det var högt inflöde av patienter. Många av patienterna pratade enbart zulu, vilket även de flesta sjuksköterskor gjorde, men tyvärr bara en minoritet av läkarna. Verbal kommunikation med patien- terna var därför ofta avhängigt att en sjuksköterska hade tid (och lust) att tolka. Samarbetet mellan läkare och sjuksköterskor på avdelningen var tyvärr bristfälligt och långt ifrån det nära samarbete jag är van vid i Sve- rige. Jag saknade den teamkänsla som ett gott samarbete mellan läkare, sjuksköterskor och annan vårdperso- nal skapar, och som jag tror bidrar till ökad patientsäkerhet. Även operationssköterskorna intog generellt en passivare roll jäm- fört med sina svenska dito, med några få undantag. Som kirurg fick man specificera i detalj exakt allt man ville ha. Inget kom fram med automatik, som jag blivit bortskämd med att det ofta gör här i Sverige. Det var nyt- tigt och lärorikt, men bidrog inte till teamkänsla på operationssalen. Jag har ibland upplevt att svenska ope- rationssköterskor ligger ”steget före” och räcker fram det som de vet att vi kirurger brukar be om när vi opererat ihop många gånger, och gjort samma procedur för femtielfte gången. En kultur som skapar en ”flow-känsla” som jag tror är positiv för alla, inklu- sive patienten, på operationssalen. Sjuksköterskesystemet Jag önskar att de sydafrikanska sjuksköterskorna fick möjlighet att auskultera hos sina svenska kollegor. Även om den sydafrikanska sjukskö- terskeutbildningen på senare år har blivit en fyraårig universitetsutbild- ning med Bachelor Degree , så har många äldre sköterskor fortfarande en kortare utbildning. Dessutom finns dels en ettårig utbildning till auxillary nurse där man jobbar under överseende av en examinerad sjukskö- terska, dels en treårig variant resulte- rande i diploma in nursing . En annan kultur och ett hierarkiskt system bidrar naturligtvis också till skillnader i arbetssätt mellan läkare och sjukskö- terskor i Sydafrika, jämfört med hur vi jobbar i svensk sjukvård. Lärdomar Som läkare har vi mycket att lära av våra sydafrikanska kollegor när det kommer till såväl undervisning som medicinsk teori och operativt hant- verk. Jag lärde mig mycket trauma- kirurgi i Sydafrika men jag lärde mig också att uppskatta våra svenska sjuksköterskor, och det värdefulla samarbete vi har kring patienterna i svensk sjukvård mellan olika yrkes- kategorier. Ekonomiska resurser i all ära, men faktum är, att jag faktiskt saknade våra svenska sjuksköterskors kompetens och vårt samarbete mer än stapleapparater, energiinstrument och dyra vaccpack-system, under min tid i Sydafrika.  SVENS KIRURGI • VOLYM 79 • NR 4 • 2021 Kolumnen – Samarbete