5 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 1 • 2024 Chefedaktören reflekterar JONAS WALLINDER Sundsvall jonas.wallinder@svenskkirurgi.se Man måsta tänka på hur man ska göra det man ska göra Strategi i vården Strateg är bland kirurger närmast ett skällsord, det är inte ovanligt att höra ordet beskrivas som det enklaste sättet att avgöra att en funktion i organisationen är meningslös. Oavsett våra känslor kring olika former av vårdstrateger så är det helt avgörande att vi engagerar oss i den strategiska styrningen av vården. Det finns helt enkelt inte något sätt att ersätta den kompetens som kliniskt aktiva kirurger besitter, om vi resignerar från att bidra till det strategiska arbetet försämras vården. En bidragande orsak till de problem vi ser idag är antagligen bristen på läkare i ledande positioner. Någon kommer att styra vården, när inte läkare kliver fram finns det många andra intressenter men inga med samma kliniska expertis. Ledarskap, strategiskt eller av mer taktisk karaktär, ställer krav på andra kompetenser än kliniskt arbete. Jag tror att det är viktigt att vi som kår respekterar och lyfter fram de kollegor som visar intresse och talang att förvärva de kompetenserna på samma sätt som vi gör för klinisk expertis. Att delta i en arbetsgrupp för DRG-koder i stället för en workshop i den nyaste hetaste metoden är ofta till större gagn för verksamheten och i förlängningen våra patienter. Det ska inte ses som en uppoffring utan som att ta ansvar för vårdkvaliteten och det är viktigt att sköta bra. Det strategiska arbetet kommer i olika former, i dagsläget ligger tyngdpunkten på Kunskapsstyrningen, något som vi belyser i detta nummer med rapporter och även texter av mer opinionsbildande karaktär. Det är uppenbart att det finns problem med nuvarande struktur men det löser oss inte från ansvaret att bidra till bästa möjliga resultat. Jag är tacksam för de kollegor som klivit fram och engagerat sig i Kunskapsstyrningen och den ibland otacksamma uppgift som det innebär. Barbara Dürr Som chefredaktör är detta det sista numret där Barbara håller mig i handen med den trygga erfarenhet som kommer av att ha producerat 145 nummer av tidningen under 25 år. Det går inte att underskatta den roll som Barbara har haft för tidningen och dess utveckling, vi har en fin tidning att bygga vidare på. Att arbeta mot en deadline med skribenter och redaktörer som arbetar ideellt är utmanande och ibland onödigt stressigt och har krävt okonventionella arbetstider. Karin Berggren som tar över efter Barbara har ett svårt och spretigt uppdrag att ta över, men jag tror inte vi hade kunnat hitta en mer lämplig efterträdare. Mycket kommer att vara likadant och mycket kommer att vara helt annorlunda, men jag känner mig i trygg förvissning att vi kommer att landa på fötterna. Det finns en berusande enkelhet i att engagera sig i en komplicerad reoperation, att få utlopp för hela sin utbildning och erfarenhet och prestera på sin högsta nivå. Det ger ett fullständigt fokus och flow. Det är inte konstigt att kirurger älskar att operera. Jag är dock orolig för att alltför många kollegor förlorar sig i operationerna och resignerar från den strategiska planeringen av vården med risk för katastrofala resultat.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=