80 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 2 • 2024 Peter Matthiessen, Örebro. Vägen till minimalinvasiv kolorektal kirurgi i Sverige Från ett långsamt upptag med skeptisk hållning har svenska kolorektalkirurger anammat minimalinvasiv teknik. Att övertyga kollegor att byta teknik har skett metodiskt och med betydande patientnytta som resultat. Det finns dock mer att göra för att erbjuda alla patienter i Sverige likvärdig tillgång till minimalinvasiv kolorektalkirurgi Lovande start Laparoskopisk kolonkirurgi introducerades i början på 1990-talet och följdes senare av laparoskopisk rektalkirurgi.(1,2) En randomiserad multicenterstudie, COST, startades i USA redan 1994 och följdes av den brittiska CLASICC och den europeiska COLOR.(3-5) Samtliga dessa studier visade på korttidsvinster såsom mindre intraoperativ blödning, lägre nivå av postoperativ smärta, snabbare återgång till normalt födointag samt kortare vårdtid. COST-studien kunde presentera de första onkologiska långtidsresultaten och dessa visade att laparoskopi inte var sämre än öppen kirurgi. Dessa kort- och långtidsresultat stimulerade den vidare utvecklingen av laparoskopi internationellt och länder som Frankrike, Belgien och Spanien tog täten, senare följda av bland andra Storbritannien och våra skandinaviska grannar Danmark och Norge. Svensk skepsis Orsakerna till den tröga utvecklingen i Sverige på 00-talet är inte uppenbara. En bidragande orsak kan ha varit den diskussion om risk för porthålsmetastaser som uppkom redan på 1990-talet, men som senare kunde avfärdas då även risken för ärrmetastaser systematiskt undersöktes och visade sig vara jämförbar.(9) Det fanns även inflytelserika svenska kolorektalkirurger som ifrågasatte och argumenterade mot kolorektal laparoskopi. Detta blev mycket tydligt vid ett av SFKRK anordnat symposium om kolorektal laparoskopi på kirurgveckan i Umeå 2008, då panelens två laparoskopiförespråkare fick debattera i kraftig motvind. Nämnda symposium bidrog till att styrelsen för SFKRK i november 2008 beslutade att en Arbetsgrupp för kolorektal laparoskopi skulle bildas. Arbetsgruppen Arbetsgruppen för Laparoskopisk Kolorektal Kirurgi i Sverige (Arbetsgruppen) bildades 2009.(6) Målsättningen var att med bibehållen kvalitet, befrämja ett välkontrollerat införande av laparoskopisk kolorektalkirurgi i Sverige och bidra till en konstruktiv dialog mellan olika vårdgivare. Arbetsgruppens första officiella presentation ägde rum på Kirurgveckan 2010. Då redovisades andelen laparoskopiska kolonresektioner som från 2007 till 2008 hade ökat med 23 procent, från 3,5 procent till 4,3 procent. När Arbetsgruppen härefter föreslog att målnivån för 2011 skulle vara 10 procent mottogs förslaget snarast med tyst medlidande och när förslaget vid Kirurgveckan 2012 höjdes till 30 procent för 2013 blev reaktionen applåder. Arbetsgruppen med representanter från samtliga storregioner, spred information och kommunicerade via föredrag och symposier på Kirurgveckor samt genom översikts- och debattartiklar framför allt i Svensk Kirurgi men även i Läkartidningen(7-8). Under Kirurgveckorna 2010-2019 arrangerade Arbetsgruppen i samarbete med SFKRK sammanlagt åtta symposier. Dessa var generellt välbesökta och utmärktes av en engagerad och konstruktiv dialog vilket över tid i hög grad bidrog till att sprida kunskap om och höja incitamentet för att utveckla kolorektal laparoskopi. Arbetsgruppen kom att vara aktiv under perioden 2009-2019. Vad gäller laparoskopisk rektalcancer ansåg Arbetsgruppen att det skulle ske inom ramen för multicenterstudien COLOR II i vilken en handfull svenska sjukhus deltog.(10) Kanske just på grund av denna stora och väldesignade RCT (33 sjukhus i tre världsdelar; >1 000 randomiserade patienter) så var faktiskt andelen laparoskopisk rektalcancer något högre än för koloncancer under perioden 2007-2010, figur 1. Såväl korttids- som långtidsresultaten från de randomiserade studierna COLOR II och COREAN bidrog i hög grad till spridningen av laparoskopisk rektalcancerkirurgi.(10,11) Figur 1. Källa: SCRCR. Ny teknik
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=