81 SVENSK KIRURGI • VOLYM 82 • NR 2 • 2024 Frånvarande regioner Under 2010-talet tog utvecklingen fart i Sverige, om än i princip helt utan ekonomiskt stöd från regioner, Socialstyrelsen eller staten. Enstaka undantag fanns dock, exempelvis Region Skåne, som 2014 via skattemedel finansierade en strukturerad utbildning av ett kirurgiskt team som leddes av den brittiske kolorektalkirurgen Mike Parker. I övrigt bestod utbildningen för svenska kirurgiska team i huvudsak av auskultationsresor till framstående europeiska centra i länder som Frankrike, Belgien eller Spanien. Vid sådana utbildningsresor stod arbetsgivarna (regionerna) vanligtvis för deltagarnas löner medan privata företag med anknytning till den kirurgiska utrustningen ofta bekostade en stor del av deltagarnas resor och logi. Viss utbildning, även den med betydande bidrag från privata företag inom branschen, kunde periodvis erhållas i Sverige bland annat på sjukhusen Östra, Skövde, NÄL och Danderyd. Arbetsgruppen bidrog parallellt med mentors- och instruktörsskap i form av medlemmar som reste runt i Sverige eller mottog team på sina egna kliniker. Allt snabbare upptag Utvecklingen under 2010-talet skedde sen snabbt, figur 2 och 3. År 2017 utfördes för första gången mer än hälften av rektalcancerkirurgin med minimalinvasiv kirurgi (MIS), medan samma nivå nåddes först 2019 för koloncancer. Aktuella nivåer 2022 är 78 procent för rektalcancer och 67 procent för koloncancer, figur 4 och 5 (nästa uppslag). Denna diskrepans mellan den generellt något mindre komplexa kolonkirurgin och den mer komplexa rektalcancerkirurgin kan te sig paradoxal, har varit föremål för upprepade diskussioner och dryftades på symposiet vid Kirurgveckan 2019. Arbetsgruppen hade då sänt ut en enkät avseende år 2018 till samtliga berörda svenska kliniker. Svar inkom från nästan alla tillfrågade och andelen MIS varierade där mellan 4 procent och 87 procent (även benign kirurgi inkluderad). Samtliga svarande uppgav dock en ambition att höja sin andel MIS. Som förklaringar till att inte en större andel utfördes med MIS angavs följande skäl: • Brist på kirurger som behärskar minimalinvasiva metoder • Kirurger som inte vill eller kan anamma metoden • För många kirurger i förhållande till antalet lämpliga operationer • Otillräckliga tidsutrymmen på operation • Otillräckliga ambitioner hos klinikledning medförande för lite utbildning och resurser • Centralisering med konsekvens att mindre komplexa fall remitteras från universitets-sjukhus Är vi nöjda? Andelen MIS för rektum på 78 procent år 2022 för en hel nation får anses helt acceptabelt även om det sannolikt finns utrymme för ytterligare ökning. Andelen 67 procent för kolon kan sannolikt fortfarande till stor del förklaras av det som framkom i ovan nämnda enkät och här finns definitivt utrymme för ökning. Det kommer dock alltid att finnas patienter som på grund av exempelvis onkologiska skäl, multipla tidigare bukoperationer eller sällsynta medicinska tillstånd, behöver planeras för öppen kirurgi. Sannolikt sker numera en viss anrikning av mer komplexa fall som opereras öppet, och ett tecken på detta kan vara att vårdtiden för öppen kolonresektion trots ERAS fortfarande är i median sju dagar, jämfört med fyra för MIS. År 2010 opererades i Sverige koloncancer vid 58 sjukhus och rektalcancer vid 48 sjukhus, idag är motsvarande siffror 46 respektive 30, en utveckling som sannolikt underlättat implementeringen av laparoskopi. Robotarnas inträde Kolorektal robotassisterad laparoskopi (ROBOT) introducerades 2010 och fick en betydande spridning från mitten på 2010-talet. Efter att registreringen av robotkirurgi infördes i SCRCR 2014 har ROBOT ökat varje år och 2022 låg den totala andelen för rektum på 54 procent, följt av konventionell laparoskopi (LAP) 24 procent och öppen 22 procent, figur 5. Det är intressant att notera att Figur 2. Källa: SCRCR. Figur 3. Källa: SCRCR. Ny teknik
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=