Svensk Kirurgi 3-15

140 SVENSK KIRURGI • VOLYM 73 • NR 3 • 2015 Mötesrapport Akutkirurgins potential Vem ska vara framtidens bakjour och hur ska man utbilda nästa generation akutkirurger? I takt med ökad sub- specialisering och nivåstrukturering, där den högspecialiserade kirurgin centraliseras och baskirurgin avlövas vid universitetssjukhusen har detta blivit en högaktuell fråga. Akutkirur- gin kan möjligen här erbjuda en lös- ning. Akuten och de kirurgiska akut- vårdsavdelningarna innebär många utmärkta utbildningstillfällen. Men organisationen skiftar över landet och det har hittills inte funnits någon samordning kring dessa frågor. – Akutverksamheten är en plats för lärande på alla nivåer – för kandi- dater, AT- och ST-läkare, samt färdiga specialister, i träning mot bakjours- kompetens. Det är också en plats där vi kan utveckla forskning och nät- verk mellan specialiteter, säger Folke Hammarqvist, en av initiativtagarna till Akutkirurgiska dagarna på Karo- linska sjukhuset Huddinge. Idag finns 57 akutsjukhus, varav en del nedläggningshotade, samti- digt som trycket på akutmottagning- arna ökar. Av alla slutenvårdstillfäl- len utgörs mer än två tredjedelar av akuta inläggningar. Det är alltså en verksamhet med stora patientflöden som drar omfattande resurser. Av de patienter som i sin tur slussas till kirurgdisken läggs en femtedel in och ännu färre blir i slutändan föremål för operation eller annan kirurgisk åtgärd. – Det är kostnadsdrivande med jourlinjer, röntgen, operationer, läke- medel och vårdplatser. Initialt inne- bär det här höga kostnader. Uppstår dessutom komplikationer, skjuter kostnaderna dramatiskt i höjden, inte bara i pengar räknat utan också vad gäller mänskligt lidande. Så vi måste jobba smart och göra rätt från början, fortsätter Hammarqvist. Organisation Hur man kan organisera den akut- kirurgiska verksamheten och dess avgränsning mot andra specialiteter, var en av huvudfrågorna under mötet i Huddinge. Akutsjukvård har helt nyligen blivit en egen basspecialitet. Få av de sjukhus som var represente- rade vid mötet har idag eget akutlä- karsystem och hos dem som har, var erfarenheterna blandade. I Helsing- borg har man sett sig tvungen att åter- föra ansvaret över akuten till kirurgen och på S:t Göran finns hela tiden en kirurg, eller flödesläkare, närvarande på golvet för att man inte ska tappa tempo på akuten och för att se till att rätt beslut fattas. Många kirurger ser dock systemet med akutläkare som en möjlighet att i större utsträckning koncentrera sig på den egna speciali- tets kärnverksamhet, nämligen opera- tion. Med hjälp av olika mentometer- frågor som utgångspunkt för diskus- sionerna fick man en snabb överblick av verksamheten på de olika kirurg- klinikerna. De flesta deltagarna kom från kliniker med en separat akutki- rurgisk sektion med fast bemanning. På andra sjukhus sköts den dagliga verksamheten av kolleger från andra subspecialiteter som Övre GI eller Kolorektal som veckovis roterar in, ibland tillsammans med en eller några fasta akutkirurger. På de mindre sjuk- husen finns vanligtvis ingen separat akutsektion utan alla kirurger delar på uppdraget. Vad är akutkirurgi? Mentometersvaren visade att defi- nitionen på akutkirurgi skiljer sig mellan olika sjukhus, eller åtmins- tone vad den akutkirurgiska sektio- nen ägnar sig åt. Gränsdragningen mot andra subspecialiteter kan vara otydlig. På frågan vem det är på kli- niken som gör de akuta gallorna som kompliceras av choledochuskonkre- ment, svarade de flesta att man kallar in kolleger från Övre GI eller endo- Akutkirurgiska dagarna Nyligen hölls de första Akutkirurgiska dagarna i Stockholm. Mötet lockade kirurger och omvårdnadspersonal från hela landet. Ämnesföreläsningar varvades med intensiva diskus­ sioner om akutkirurgins framtid. Behovet att fortsätta samtalen var stort och ett nätverk bildades, med mål att bilda en ny delförening för akutkirurgi. MATHILDA TIVENIUS mathilda.tivenius@karolinska.se Stockholm