Svensk Kirurgi 4-15

181 SVENSK KIRURGI • VOLYM 73 • NR 4 • 2015 och bolag att starta upp detta slags tidskrifter. I värsta fall handlar det om så kallade kidnappade tidskrifter, med en exakt replika av tidskriftens hemsida på nätet, utom vad gäller det konto som pengarna skickas till. Återigen ett rent bedrägeri alltså. Många för- står omedel- bart vad det är fråga om när ett e-postmedde - lande dyker upp som erbjuder en att skriva i eller redigera en sådan tveksam tidskrift – men ibland är det mycket svårt att skilja de seriösa aktörerna från bluffmakarna. En hjälp för forskaren är här en lista som underhålls av Jeffrey Beall, en amerikansk bibliotekarie, som förtecknar potentiellt oseriösa tidskrifter och förläggare (listan finns på adressen http://scholarlyoa.com/ ). På listan återfinns kring 700 enstaka, fristående tidskrifter, men lägger man samman dem med alla de som stora förläggare ger ut så är antalet tidskrif- ter över 6000! Så det rör sig inte om en särskilt liten industri. Vägledning till författare Ett annat sätt att hitta rätt är att titta på en förteckning över erkända open access -tidskrifter (se Directory of Open Access Journals , DOAJ.org) . Självklart kan det finnas tidskrifter som ännu inte återfinns i någon av listorna, eller så kan en tidskrift felaktigt ha klassats som ok eller inte ok. Man måste därför också använda sitt eget omdöme och undersöka saken (se frå- gorna nedan). Ett problem med dessa tid- skrifter är att de påstår sig ha fackmannamäs- sig granskning ( peer review ) av artiklarna innan de accepteras, fastän det ofta inte är fallet. Därmed blir publikationens värde allvarligt devalverad – om inte andra forskare kont­ rollerat att den håller streck, vet vi inte om den går att lita på (det kan vi förstås inte säkert veta även om den granskats, men den har då passerat ett första nålsöga och chansen att den är vederhäftig ökar). Många har ganska roligt åt dessa tidskrifter, till exem- pel sände en anonym forskare från Östeuropa in en påhittad nonsens- artikel till en förläggare som heter AICIT. Väldigt snabbt skrev förläg- garen en falsk granskning, accep- terade artikeln, och sände en räk- ning till forskaren; något som sedan kunde avslöjas för alla och envar (se Bealls blogg på ovanstående adress, 25 juni). Liknande avslöjanden har gjorts många gånger de senaste åren. Tyvärr kan det kosta att komma till insikt om att man nog inte vill vara en del av denna bransch; att dra tillbaka en artikel från förläggaren OMICS (se vidare nedan om dem) kostar idag runt tre tusen kronor i en administrativ avgift (http:// scholarlyoa.com/2015/05/28/omics- group-now-charging-for-article- withdrawals/#more-5425)! Falsk peer-review Tydligen finns det även firmor som säljer sådan falsk sakkunniggransk- ning. BioMed Central upptäckte i – den falska akademin? Jocalyn Clark: Frågor inför inbjudan att skriva för en tidskrift: 1. Finns tidskriften på Bealls lista (inte bra) eller i DOAJ (bra)? 2. Är förläggaren medlem av en hedervärd professionell organisation som värnar god publiceringssed, som COPE eller OASPA? 3. Är tidskriften seriöst indexerad, t.ex. i PubMedCentral eller Web of Science? 4. Finns verifierbara kontaktuppgifter till tidskriften och dess anställda (epost, postadress, telefon)? 5. Framgår det tydligt vad det kommer att kosta att publicera i detta forum? Källa: http://blogs.bmj.com/bmj/2015/01/19/jocalyn-clark-how-to-avoid- predatory-journals-a-five-point-plan/ Forskningens år ”Ibland är det mycket svårt att skilja de seriösa aktörerna från bluff- makarna. En hjälp för forskaren är här en lista som underhålls av Jeffrey Beall, en amerikansk bib- liotekarie, som förtecknar potentiellt oseriösa tid- skrifter och förläggare.”