Svensk Kirurgi 4-15

200 SVENSK KIRURGI • VOLYM 73 • NR 4 • 2015 Ett särskilt användningsområde som diskuteras flitigt är ECMO vid hjärtstillestånd (ECMO-CPR eller ECPR), framförallt när så sker på sjukhus och har förväntat reversi- bel orsak, till exempel hjärtinfarkt eller lungembolisering. Några center har gått ännu längre och använder ECMO prehospitalt, vilket väckt stor uppmärksamhet. Ni kan själva Googla på ”ECMO Louvre”, och få fram bilder på när en patient kany- leras mitt bland tavlorna i världens kanske mest kända konstmuseum. Kontraindikationer Inga absoluta kontraindikationer för ECMO hos vuxna föreligger, och en fall-till-fall-diskussion rekommen- deras generellt. Många center har en övre åldersgräns på 65 år, medan andra väljer att bedöma funktions- nivå och förväntad kvarvarande livs- längd. Irreversibel åkomma, sjukdom med utomordentligt dålig prognos (till exempel metastaserad cancer), samt nyligen genomgången hjärn- blödning eller annan större blödning brukar utgöra hinder för ECMO, även om sistnämnda går att kringgå med exempelvis minskad eller tillfäl- ligt utebliven heparinisering. Svårig- het till kärlaccess, njursvikt, ben- märgstransplanterade och långvarig mekanisk ventilation innan ECMO (>7 dagar) är också de relativa kon- traindikationer. Evidens och internationell spridning Den stora svårigheten med ECMO- relaterad forskning är att designa, etiskt försvara och fullföra randomi- serade studier där döden är end point . Den första randomiserade studien för ECMO vid lungsvikt utfördes 1979 på vuxna ARDS-patienter. Studien avbröts dock eftersom att endast tio procent av patienterna, oavsett behandlingsmetod (ECMO eller konventionell behandling) över- levde. Detta tolkades som evidens mot ECMO, och lade forskning och användning för vuxna i dvala i 15 år. Användningen hos nyfödda och barn spred sig samtidigt, och flera ECMO- center bildades i USA. År 1989 bilda- des Extracorporeal Life Support Orga- nization (ELSO), som bland annat standardiserar ECMO-behandling och tillhandahåller en databas med resultat från samtliga ECMO-fall. På tidigt 90-tal hade ECMO-använd- ning, med stöd av viss evidens, blivit standard för nyfödda med respirato- risk svikt som inte svarade på konven- tionell terapi. Användningen spred sig snabbt till pediatriska och vuxna patienter, där överlevnad på 50–70 procent rapporterades. År 1996 kom en brittisk rando- miserad kontrollerad studie (RCT) som påvisade god överlevnadsvinst vid neonatal ECMO. Studien avbröts i förtid på grund av de övertygande resultaten för ECMO-vårdade, som endast hade en mortalitet på 32 pro- cent, mot den konventionella behand- lingens 59 procent. För vuxengruppen En modern membranlunga, stor som en handboll, visas här skiljd från pumpsystem och slangar. Översiktsartikel