Svensk Kirurgi 6-15

288 SVENSK KIRURGI • VOLYM 73 • NR 6 • 2015 N ågon gång i veckan kommer det ett e-mail med en för- frågan om jag vill granska ett inskickat manus för en tidskrift. I slutet av mailet har man skickat med abstraktet och ibland förekommer även namnen på författarna. Då kan man fråga sig varför just jag valts ut att vara granskare ( reviewer ). Oftast är det nog för att jag finns med på en lista över tidskriftens granskare. Det har blivit vanligare att de som skickar in manus själva får föreslå några granskare. Roligast är det när en redaktör har funderingar på om ett manus ska accepteras eller inte och speciellt ber om att få en granskning. Bra att tacka ja Det finns många som tackar nej till granskningsuppdrag men gransk- ningarna fyller en viktig funktion för att försäkra en hög vetenskaplig kvalitet på de arbeten som publiceras. Därför tycker jag att man generellt Forskningens år ska tacka ja till granskningsuppdrag. För de yngre medarbetarna som blir tillfrågade är det dessutom en nyttig erfarenhet att kritiskt granska vad andra gjort. Man får också en upp- fattning om vad andra sysslar med inom ämnesområdet. Med detta sagt så brukar jag läsa abstraktet som följer med mailet från redaktören. Om det inte är helt fel område för mig tackar jag ja och på några sekunder dyker det upp ett nytt mail som ger mig tillgång till hela manuset och en bedömarvy. Alla tidskrifter vill att man som granskare skriver ett utlåtande med positiva och negativa kommentarer så att manu- set kan förbättras. Som granskare ska man dessutom ange om manuset bör accepteras eller inte. Det är för- stås redaktören som avgör detta och för att manusförfattarna inte ska bli alltför molokna så kan det vara bra att veta att tidskrifter med medel- hög impaktfaktor oftast avvisar runt nittio procent av manusen. Helhetsbedömningen viktigast Som granskare skriver jag ett omdöme om manuset till redaktören. Det är kortfattat och jag motiverar där min syn på manuset och om det är moti- verat att acceptera det eller ej. Sedan skriver jag en mer detaljerad bedöm- ning riktat till författarna. Jag börjar med de viktigaste synpunkterna och preciserar mig så mycket att förfat- tarna kan använda sig av mina syn- punkter för att förbättra manuset. Om manuset efter revision ska accep- teras vill jag att tydliga brister i manu- set ska rättas till. Om något är oklart ställer jag en rak fråga som de måste kunna besvara i ett reviderat manus och i det svar de har till redaktören. De flesta manus har även en rad småfel. Det kan vara grammatiska fel, syftningsfel, hänvisningar som inte stämmer eller fel rubriker i figurer Ett inskickat manus – är granskaren din vän eller ovän? I vår belysning av vetenskapligt arbete har turen nu kommit till kritisk granskning av vetenskapliga arbeten för en tidskrifts räkning, så kallad peer-review . Denna centrala del i det internationella forskningsarbetet är oavlönat och kan kännas otacksamt då meriteringsvärdet är begränsat. Peter Naredi, med stor erfarenhet av granskningsuppdrag, beskriver i denna artikel vad en reviewer tittar på och hur en bedömning av ett manus går till. Han betonar också fördelarna med att åta sig detta hedersuppdrag, om man blir tillfrågad. PETER NAREDI peter.naredi@gu.se Göteborg