Svensk Kirurgi nr 1-16

8 SVENSK KIRURGI • VOLYM 74 • NR 1 • 2016 Forskningens år S vensk kirurgi är intimt förknip- pad med klinisk forskning. Det finns många exempel där svenska kirurger bedrivit banbry- tande studier genom åren. I nutid har vi en stark ställning inom flera områ- den, till exempel cancerforskning och ljumskbråck. Det finns en tendens att anmärka på hur den kliniska forsk- ningens förutsättningar försämrats under de senaste decennierna. Visst är det sant att krav på finansiering av kliniska studier, svårigheter att frigöra forskningstid och allt krångligare regelverk har försvårat möjligheterna att bedriva klinisk forskning. Samti- digt utnyttjar vi våra kvalitetsregister, vårdens resurser samt nationella och internationella samarbetspartners för att bedriva klinisk forskning av hög kvalitet. Det är möjligt att få större anslag av externa anslagsgivare för klinisk forskning, speciellt behand- lingsforskning. En viktig resurs för att bedriva klinisk forskning är ALF- medlen och denna artikel beskriver vad ALF-avtalet är och hur över två miljarder kronor årligen används. Bakgrund Om man ska förstå varför vi har ALF- avtal, varför läkare har en särställning i fördelningen av resurser och varför fördelningen av forskningsmedel är olika mellan olika landsting är det bra att känna till bakgrunden. Genom 1982 års Hälso- och sjukvårdslag kom ansvaret för sjukvården att ligga på landstingen. Universitetssjukhu- sen är upplåtna för klinisk utbild- ning och forskning mot ersättning av staten. Under 1950- och 1960- talen betalade staten för de merkostnader som läkarutbildningen och forsk- ningen vid universitetssjukhusen medförde. Denna ersättning var inte bestämd utan förhandlades fram mellan de olika parterna. År 1970 slöts för första gången ett gemen- samt avtal mellan staten och samtliga berörda sjukvårdshuvudmän. Åren 1974–1983 bestämdes ersättningen utifrån utbildningsvolym mätt i antal utbildningsplatser och forsknings- volym mätt i antal forskningstim- mar per läkare. År 1988 tillsattes en utredning och man uppskattade då att ersättningen till 85 procent avsåg kompensation för forskningskostna- der och 15 procent för utbildnings- kostnader. Utredningen fastslog att det saknades förutsättningar att ändra den gällande fördelningen mellan landstingen. Under 1990-talet för- ändrades mycket inom sjukvården, antalet läkarstudenter ökade markant och avtalet sades upp. Det avtal som började gälla 2004 hade som grund- tanke att fortlöpande kunskaps- och kompetensutveckling skulle förbättra vården. ALF medlen delades upp i en del för grundutbildning av läkare och en för kliniskt inriktad forskning. I stort sett behöll man den tidigare fördelningen av forskningsresurser mellan landstingen. Det tog inte lång tid därefter innan nya diskussioner startade om fördelningsprinciper ALF-avtalet ger bra möjligheter till klinisk forskning i Sverige Möjligheterna att forska avgörs tills stor del av om man kan få finansiering för sitt projekt eller inte. Avtal om läkarut- bildning och forskning (ALF) är statliga medel som betalas till de landsting som bedriver läkarutbildning. Ett nytt avtal gäller sedan första januari 2015 och Peter Naredi beskriver i denna artikel hur avtalet är utformat och hur svensk kirurgisk forskning påverkas. Sammanlagt delas 2,2 miljarder kronor ut årligen, varav cirka en halv miljard för läkarutbildningen. Vid jämförelse med till exempel de 385 miljoner som Cancer- fonden delar ut 2016 inser man att detta är en mycket viktig finansiär för svensk medicinsk forskning. PETER NAREDI peter.naredi@gu.se Göteborg